I november ska ett nytt kulturmiljöprogram antas för Västerviks kommun. Ett område som tillkommit är Långrevet, där både flerbostadshus och radhus berättar en historia om hur Västervik växt som stad.
Från Överum, Ukna, och Loftahammar, till Odensvi, Källsåker, Gamleby stad och Västerviks stadskärna.
Piperskärr, Gertrudsvik, och Breviks radhus och villor med gult tegel. Jenny och Västralund. Funkisvillorna i Reginelund, Johannesdal, och villorna runt gamla Tanninfabriken.
Ja, kommunen har identifierat många områden där de kulturhistoriska dragen i kvarter och byggnader är värdefulla. Fastighetsägare kan behöva ta hänsyn till historiens vingslag i sina renoveringsplaner. Se listan över områden här.
Det nya kulturmiljöprogrammet är ute på remiss till den 2 oktober. Fastighetsägare och föreningar får tycka till.
VT har blivit kontaktade av fastighetsägare som undrar varför de inte informerats om att de kan tycka till. När en detaljplan ändras går information ut till alla som är berörda. Men nu gapar brevlådorna tomma.
Anledningen är att det kommer komma ännu en remiss. Den nuvarande remissrundan, som löper till 2 oktober, handlar främst om att informationen som kommunen samlat in ska vara korrekt.
– Själva kulturmiljöprogrammet är en beskrivning av verkligheten, men personligen är jag väldigt angelägen om att det inte ska bli en våt filt över de här områdena, säger kommunalråd Dan Nilsson (S).
Både Moderaterna och Centerpartiet har uttryckt oro för hur kulturmiljöprogrammet kommer påverka alla små orter som berörs.
För att det inte ska bli en "vår filt" över områdena ska berörda fastighetsägare få tycka till om hur faktaunderlaget ska användas.
En manual är på gång, meddelar stadsarkitekt Sara Dolk. Manualen kommer ge en guide till hur olika värden ska vägas mot varandra: ska man kunna byta ut ett gammalt tak för att sätta upp solceller, till exempel?
– Manualen är den viktigaste delen. Hur ska kommunen tolka och använda sig av det här faktaunderlaget? Det måste fortfarande vara möjligt att bo kvar och utveckla landsbygden. Vi tycker också att man ska ha möjlighet till hållbara energilösningar, som solceller, även om man bor i ett kulturmiljöområde. Här är det viktigt att de som berörs får tycka till, säger Nilsson (S).
Manualen ska skickas på remiss senare under hösten. Manualen kommer troligtvis gå till alla fastighetsägare som bor i något av de områden kommunen pekat ut som värdefulla.
Vi har tidigare rapporterat om hur kulturmiljöprogrammet påverkat några invånare.
• I centrala Västervik ville en villaägare byta ut det röda tegeltaket från 1960-talet mot ett svart tak i samband med att solceller skulle installeras. Det blev nej till takbytet eftersom 1960-talstaket är "tidstypiskt". Detta trots att grannhusen har svarta tak.
• I Ukna får Magdalena inte bygga ut sitt 1950-talshus på den sida hon vill. Betongtrappen är av för stor kulturhistorisk betydelse och får inte rivas.
• I Överum skulle Anders nota för att bygga ett garage och verkstad bli 200 000 kronor dyrare, eftersom grannhusen från 1930- och 1940-talet pekats ut som kulturmiljöer. Hans garageplaner passade inte in i området.
• I Loftahammar hamnade paret Sidbo i ett limbo. De fick klartecken för att bygga ett attefallshus på 25 kvadratmeter, och när attefallsreglerna nationellt ändrades till 30 kvadratmeter, ville de såklart också ha de extra fem kvadratmetrarna. Men då tog det stopp hos kommunen, för då hade området identifierats som kulturområde, och de nationella reglerna kunde inte appliceras längre.