Ukna är en av de orter som pekas ut som värdefullt i förslaget till nytt kulturmiljöprogram i Västervik, och har samma värde som till exempel Gunnebo, Blackstad och Odensvi.
"Man pratar om en levande landsbygd men i Ukna beslutar man tvärtom. Det finns hundratusentals hus som är byggda på 1940- och 1950-talet. Vad är så märkvärdigt med vårat hus som ska skyddas?", resonerar Magdalena Czerwinska.
På den 3 700 kvadratmeter stora hörntomten i Ukna står Magdalenas hus, tre rum och kök med källare, på 88 kvadratmeter. Magdalena Czerwinska ville bygga till 37 kvadratmeter längs den sydöstra fasaden.
Hon fick nej av politikerna i miljö- och byggnadsnämnden. De hänvisade till att huset pekas ut som kulturhistoriskt värdefullt i det förslag till kulturmiljöprogram som kommunen tar fram, samt länsmuseets bedömning att betongtrappan, entrédörrens skärmtak och källarfönstren är bevarandevärda, och skulle försvinna med den tänkta tillbyggnaden.
Magdalena har överklagat både till Länsstyrelsen, och nu senast mark- och miljödomstolen. Båda instanser går på kommunens linje.
– Jag förväntade mig det, men samtidigt är det såklart tråkigt. Jag tycker inte att det finns några bra argument för avslaget.
– Kulturmiljöprogrammet är inte antaget än. Ingen har informerat om att tjänstemän pekat ut husen som värdefulla. Det är absurt. I många små orter bor de gamla människorna kvar, de som har byggt sitt hus. Och nu ska de inte få bestämma själva hur de ska bygga ut sitt hus? Det är inte demokratiskt, säger Magdalena.
Politikernas åsikter går isär när det gäller hur stor vikt som ska läggas vid att skydda kulturhistoriskt värdefulla miljöer.
Moderaternas representant Marie Stenmark har tidigare pekat på att de högre kraven riskerar att "lägga en våt filt" över värdefulla områden på landsbygden, och att processen med kulturmiljöprogrammet riskerar att bli odemokratisk när invånarna inte får tycka till om förslagen såsom de får i ett samråd i en detaljplaneprocess.
– Om vi inte utnyttjar befogenheten att fatta beslut som går emot tjänstemännens råd blir det ett tjänstemannastyre, sa hon i maj i år.
Socialdemokraternas Ulf Jonsson, ordförande i miljö- och byggnadsnämnden, menade istället att demokratiprocessen sker när politikerna i nämnden avgör frågan. Han trodde inte heller att människor kommer välja bort landsbygden.
I grannkommunen Oskarshamn resonerar politikerna annorlunda. Nyligen godkände en enig samhällsbyggnadsnämnd en omfattande fasadförändring på ett kulturhistoriskt värdefullt hus från 1890-talet: Frälsningsarméns tidigare byggnad i centrala Oskarshamn.
Bygglovet gäller ommålning av husets samtliga fasader, byte av takets kulör samt byte från träfönster till nya plastfönster. Tjänstemännen bedömde att det skulle förvanska de kulturhistoriska värdena, och rekommenderade ett avslag.
Politikerna beslutade tvärtemot tjänstemännen. Nämndens ordförande Ylva Alexandersson (M) berättade för tidningen Oskarshamns-nytt att fastighetsägaren har planer på att bygga bostäder i huset.
– Ingen kommer kunna se att det är plastfönster. Det kommer bli jättefint, sa Alexandersson till Oskarshamns-nytt.
"I många små orter bor de gamla människorna kvar, de som har byggt sitt hus. Och nu ska de inte få bestämma själva hur de ska bygga ut sitt hus? Det är absurt", säger Magdalena Czerwinska. Hon tror att de värdefulla områden som pekas ut i förslaget till kulturmiljöprogram kommer avfolkas.
Magdalena Czerwinska säger att hon gärna velat flytta till huset i Ukna på heltid. Nu överväger hon att sälja huset, eller att uteslutande använda det som sommarstuga.
– Man pratar om en levande landsbygd men i Ukna beslutar man tvärtom. Vem vill vara kvar när man inte får anpassa sitt hus till dagens levnadsstandard? Ingen barnfamilj vill bo i tre rum och kök och inte kunna bygga ut, säger hon.