Under en längre tid har vi känt till att personalen på Tjustgårdens äldreboende har synpunkter på förändringar inom verksamheten som rör scheman och arbetstider. Det har vi fått reda på genom anonyma tips.
Vi har därefter, vid flera tillfällen, varit i kontakt med personal på äldreboendet för att komma överens om en tid att träffa dem. De har själva velat träffa oss och efter en tids pusslande kom vi överens om en bra tid.
Mötet stoppades av personalens närmaste chef. Hon menar att personalen inte får träffa några journalister på arbetstid. Det är ytterst märkligt. Och allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv.
Vi har tidigare besökt äldreboendet i flera andra sammanhang. Skillnaden har dock varit att dessa sammanhang inte innefattat kritik från personalens sida utan mer om trevliga samkväm och arrangemang. På arbetstid.
Huruvida offentligt anställda får ha kontakt med journalister eller inte är reglerat i grundlagen. En enskild anställd i en offentlig verksamhet får inte åläggas förbud att ställa upp på intervjuer hur som helst. Däremot måste inte ansvariga chefer släppa in journalister om hen inte vill. Det är upp till chefen.
Personalen på boendet upplever detta som att de fått munkavle, som att det inte alls är okej att de vänder sig till media med olika problem. De vill inte heller träffa oss på fritiden på grund av hur cheferna hanterat situationen.
Att offentligt anställda vill blåsa i visslan och göra allmänheten uppmärksam på något som inte fungerar inom deras skattefinansierade verksamhet är en av grundstenarna i vår demokrati.
Ytterligare en grundsten i vår demokrati är att man som offentligt anställd ska kunna kontakta en journalist utan att behöva oroa sig över att ens chef efterforskar i källan. En av personerna som varit i kontakt med oss under det här arbetet har fått en direkt fråga av sin närmsta chef, nämligen om det är hen som har varit i kontakt med oss. Det är efterforskande av källa och kan helt klart vara ett grundlagsbrott.
Det är inte första gången jag skriver en sådan här krönika. Och det är sannolikt inte den sista heller. Jag upphör aldrig att förvånas över hur otroligt låg kunskap många förvaltningschefer har om den grundlagsskyddande offentlighetsprincipen.