Catrin Köhler är aktiv gymnast och tränare. Mattan hon är på ligger fast, den är uppallad. Det hade varit svårt att packa upp och ner den inför varje träning. Den är också för kort för de mer avancerade övningarna.
Vi träffar Västerviks Gymnastikförening i den gympahall föreningen har som sin egen i Almvik. Där kan de ha alla sina tunga redskap och mattor liggande framme, eftersom det inte går att plocka fram och ta bort allt varje gång.
Till Almvik kom föreningen 2014, efter att skolan lagts ner 2011. Men lokalerna har sina begränsningar, vilket vi berättade om för mer än ett år sedan.
Catrin Köhler är själv gymnast och tränare. Hon åker till Linköping fyra gånger i veckan för att kunna träna.
– När vi har den här hallen, kommer vi till en gräns när det inte går längre. Vi har bara den springsträcka vi har, den längden. Men man måste kunna springa längre för att komma upp i den höjd man behöver för svårare volter, säger hon.
Hon hade själv provat flera sporter, när hon "hittade" gymnastiken, och beskriver målande hur stark längtan efter den typen av rörelse kan kännas:
– Jag hjulade till toan mitt i natten.
I dag är hallen i Almvik fullbelagd. Men trots det är det alltså många barn som inte får plats. När vi träffas är det nästan 180 barn som står i kö för att få börja. Elva av dem har väntat sedan hösten 2022.
Katrina Backman, föreningens ordförande, ser en risk för att barnen hinner tröttna, medan de väntar. När de väl får plats, kan det vara för sent.
Hon lyfter vikten av att även satsa på idrotter som särskilt lockar tjejer.
– De behöver sina sammanhang, precis som alla andra.
Hon framhåller också det förebyggande i en sådan satsning:
– Vad kostar det att någon blir inaktiv? Och vad kan det bidra med, i glädje och sammanhang?
Katrina Backman är ordförande för Västerviks gymnastikförening.
I en insändare som publicerades i VT i februari säger hon att det "är dags för politiken att kliva fram och ta sin del av ansvaret" och "gå från ord till handling".
Lika glada som föreningens aktiva är att det finns en sådan lust att prova på gymnastik, lika ledsna känner de sig över att behöva neka barn plats.
Katrina Backman konstaterar att det finns olika sätt att lösa det här, om man ska bygga ut eller bygga nytt.
Hallen i Almvik har fördelen att den ligger närmare för barn och unga från norra kommundelen, men ska den byggas ut behöver föreningen ha någonstans att vara under tiden.
Ett alternativ kan vara att behålla hallen i Almvik som den är och så får föreningen mer utrymme i form av en större hall i Västervik.
Oavsett vilket, behövs det mer plats för gymnastiken.
– Vi vill ha en dialog med kommunen om hur det här ska lösas, säger Backman.
Tunga mattor. Malin Köhler, Katrina Backman och Catrin Köhler hjälps åt. Många av redskapen går inte att flytta på, barren i bakgrunden är förankrad med linor i golvet, exempelvis.
Malin Köhler och Katrina Backman är båda engagerade i gymnastikföreningen. Den gula mattan, en så kallad airtrack, de står på väger mycket och går inte plocka fram och bort. Den måste man blåsa upp på plats.
Katrina Backman, Catrin Köhler och Malin Köhler vill ha mer plats, så att de slipper säga nej till barn som vill träna gymnastik.