Lutz Ahrens är professor i organisk miljökemi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och han tycker att metoden att sanera sjöar och vattendrag från PFAS är en god idé.
Som VT tidigare berättat har höga halter av den cancerframkallande och hormonstörande kemikalien PFAS uppmäts i det skum som ansamlats i Dynestadsjöns ytvatten. Skummet är en effekt av ett projekt för att syresätta sjön och företaget som står bakom projektet, Ecomb Ocean Recycling AB, ville se om deras utrustning även kunde användas för att rena sjön från PFAS.
Lutz Ahrens är professor i organisk miljökemi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Han förklarar att de tidigare uppmätta nivåerna av PFAS i vattnet är typiska bakgrundsnivåer som liknar de i andra sjöar i Sverige.
– De uppmätta nivåerna utgör ingen risk för människor eller djur, säger han.
Metoden som företaget använt för att koncentrera PFAS i ytskummet har effekten att PFAS fäster vid de syrebubblor som pumpas ner i vattnet, och sedan följer med bubblorna upp till ytan. Därifrån kan det avlägsnas från sjön och förstöras. En nyskapande och intressant metod för att rena vattendrag från kemikalien, menar Lutz Ahrens.
Men att använda metoden för att ta bort andra miljögifter, är inte möjligt.
– Nej, inte om de inte har tensidkaraktär, vilket PFAS har.
Även om PFAS-halterna i själva skummet ligger över gränsvärdena för svenskt dricksvatten, så ska det inte vara alarmerande på något vis.
– Skummet är mycket lätt så den absoluta mängden är väldigt liten och därmed är mängden skum inte direkt farlig, säger Lutz Ahrens.
De uppmätta värdena i själva sjön ligger under normen för insjöar och sötvatten, men högre än den för kustvatten.Då Dynestadsjön rent tekniskt är en havsvik väcks förstås frågan om vilket gränsvärde man bör titta på.
– De här värdena är väldigt, väldigt låga och de är miljövänliga kvalitetsstandarder, inte egentliga gränsvärden. säger Lutz Ahrens.
Han berättar att det är ett problem att PFAS finns i princip överallt, och att det kan nå sjöar via luftpartiklar, regn och snösmältning. Dessutom får vi i oss det via maten, oavsett om vi äter kött, fisk eller vegetarisk kost. För dricksvatten är reglerna strikta och i Uppsala, där Lutz Ahrens bor, har det varit stora problem med PFAS i grundvattnet, något som lett till att kommunen måste rena vattnet med aktivt kol för att kunna använda det. I Kallinge i Blekinge är halterna ännu högre och där använder man inte grundvattnet till dricksvatten över huvud taget.
Mathias Jonsson, lantbrukare på Ogestad är inte akut orolig över de uppmätta halterna av PFAS i Dynestadsjön, utan litar på forskarnas bedömning.
I Dvärgstaddalen utanför Gamleby har ett bevattningssystem grävts ner i marken. Därifrån pumpas näringsrikt vatten upp från Dynestadviken och används för bevattning.
Lantbrukaren Mathias Jonsson från Ogestad gård känner spontant ingen större oro för de uppmätta halterna av PFAS, trots att hans åkrar bevattnats med vatten från Dynestadsjön.
– Den första frågan man måste ställa sig är givetvis hur det har hamnat i sjön. Det finns ju inga stora industrier i närheten och inte direkt några bilbränder i närtid, där skummet kan ha gått ner i sjön.
Han delar kommunagronomen Dennis Wiströms teori om att mer specifika mätmetoder kan ge andra resultat, men uppfattar samtidigt inte att de uppmätta nivåerna i sjön som helhet bör vara några större problem vad gäller företagets bevattning.
– Med den lilla volym det handlar om och de stora ytor vi bevattnar borde det inte vara något bekymmer. Men det är klart att frågorna växer.
Han ser inte fyndet som någon anledning att sluta bevattna på det sätt som tidigare gjorts.
– Jag känner mig ändå ganska trygg med att forskarna skulle ha larmat om det hade varit olämpligt att använda vattnet, säger han.