Svar på debattartikeln ”Konsten att träffa mitt i prick” den 2 augusti.
Jan-Gunnar Johansson påstår i sin debattartikel ”Yttrandefrihet – gudagåva eller dödssynd” den 26 juli att det inte är tillåtet att framföra hets mot folkgrupper eller att kränka andra människor för deras tro eller livsåskådning, men att det i yttrandefrihetens namn ändå förekommer genom att Koranen bränns offentligt.
Jag framförde i min replik ”Viktigt att skilja mellan religion och politik” den 29 juli att muslimer inte räknas som en folkgrupp och att det därför inte betraktas som hets mot folkgrupp att elda en koran, samt att det ät tillåtet att kränka olika religiösa värderingar.
I sin debattartikel 2 augusti argumenterar Jan- Gunnar Johansson för att koranbränningar är att betrakta som hets mot folkgrupp. Vidare påstår han att det enbart är hårklyverier att inte anse att muslimer tillhör en speciell folkgrupp.
Låt oss se vad som enligt ovan är tyckande respektive verkliga förhållanden.
Jan-Gunnar Johansson påstår i debattartikeln 26 juli att det inte är tillåtet att kränka andra människor för deras tro eller livsåskådning. Jag påstår i min replik 29 juli att det är tillåtet att kränka olika religiösa värderingar. År 1970 avskaffades de sista resterna av hädelselagen, som innebar att det var straffbart att genom ord eller handling kränka något som var heligt. Det är således sedan dryga 50 år tillbaka tillåtet att kränka olika religiösa värderingar.
I både debattartikeln den 26 juli och i debattartikeln den 2 augusti framhåller Jan-Gunnar Johansson att koranbränningar är hets mot folkgrupp, alltså ett brott, och att muslimer är en folkgrupp. Jag påstår i min replik 29 juli raka motsatsen. Frågan huruvida det är hets mot folkgrupp att bränna en Koran har hittills inte prövats i domstol, vilket måste ske innan man eventuellt kan fastslå att det är ett brott. Rasmus Paludan har anmälts flera tiotal gånger för hets mot folkgrupp i Sverige efter det att han bränt koraner. Åklagarna har dock valt att lägga ner ärendena med motiveringen att det handlar om religionskritik och att det är en del av yttrandefriheten att få kritisera religioner. Och religiösa människor räknas i detta sammanhang inte som folkgrupp, varken muslimer, kristna eller andra. Polisen nekade tidigare i år två koranbränningar utanför Turkiets och Iraks ambassader med motivering till den allmänna säkerheten och en förvärrad hotbild mot Sverige. Polisen fick senare bakläxa av Kammarrätten för de besluten. Tvärtemot vad Jan-Gunnar Johansson påstår är det alltså enligt ovan inte hets mot folkgrupp att elda en koran. Det är helt lagligt.
Sett ur ett större perspektiv kan man fråga sig, om Sverige ska ge vika för krav från den muslimska världen och låta kränkta muslimer sätta gränserna för och diktera villkoren för vår yttrandefrihet och demokrati. Ska vi möta kraven på förbud mot koranbränningar genom att återinföra förbud mot hädelse? Eller bör vi tala om för muslimska länder att det är de som måste ändra sig, införa demokrati, respektera andra religioner och olika åsikter?
Till sist, Jan-Gunnar Johansson, du påstår att Rickard Jomshof inte verkar känna till min åsikt att man inte ska blanda ihop religion och politik. Men varför skulle han känna till mina åsikter över huvud taget? Ditt påstående saknar all relevans i sammanhanget.