Viktigt att skilja mellan religion och politik

Svar på insändaren "Yttrandefrihet – gudagåva eller dödssynd?" den 26 juli.

Sverige får inte ge efter för krav på lagändringar, som riskerar att religion och politik inte hålls åtskilda, menar skribenten.

Sverige får inte ge efter för krav på lagändringar, som riskerar att religion och politik inte hålls åtskilda, menar skribenten.

Foto: Marcus Lindström/TT

Insändare2023-07-29 05:48
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jan-Gunnar Johansson frågar sig om det kan ”ingå i vår yttrandefrihet att framföra hets mot folkgrupper eller kränka andra människor för deras tro eller livsåskådning”. 

Han ger därefter svaret: ”Nej det är egentligen inte tillåtet, men ändå får detta förekomma offentligt”.

Men, Jan-Gunnar, muslimer eller för den delen kristna räknas inte som folkgrupper. Att bränna en Koran eller Bibel är således inte hets mot en folkgrupp. Dessutom, att kränka olika religiösa värderingar är tillåtet i Sverige, liksom att häda.

Det var Gustav Vasa som på 1500-talet fråntog kyrkan och biskoparna deras inflytande över politiken och separerade religion och politik. En sådan separation är inte genomförd i muslimska länder. Många av länderna ser på religion kontra fri- och rättigheter på ett helt annat sätt, och man kan bli dömd till döden för hädelse. 

Sverige är nu ett liberalt, sekulärt och demokratiskt land med friheter som medborgarna fått kämpa under lång tid för att uppnå. Vi får därför inte ge efter för krav på lagändringar, som riskerar att religion och politik inte hålls åtskilda. Religionen tillhör det privata, låt det så förbli. 

För inte önskade väl du, Jan-Gunnar, att Lars Vilks skulle ha blivit dömd för kränkning eller hädelse för sin rondellhund? Han fick ju lida tillräckligt ändå av de hot och våldsamheter han utsattes för under resten av sitt liv.