Skribentens egen skog, där de skogliga målen om produktion och naturhänsyn går att förena, menar han.
Med stort intresse har jag läst artiklarna om stoppade avverkningar och skriftväxlingen mellan Tjust skogsgrupp och VT:s ledarredaktion. Som skogsägare och brukare av denna viktiga produktionsresurs har jag följt dessa frågor i flera år. Som läget är just nu i Västerviksområdet har situationen gått alldeles för långt, vilket jag tycker VT:s ledare gav en bra bild av.
Resultatet börjar nu märkas på skogsgårdarna:
- Skogsägare som skött sin skog för att kunna överlämna sin gård till nästa generation kan inte göra nödvändiga avverkningar av mogen skog för att kunna lösa generationsskiftet på ett bra sätt.
- Mogen granskog som är i största risk för att drabbas av stormar, granbarkborre och rotröta hamnar efter avverkningsanmälan ofta i ett osäkert vänteläge där man som skogsägare känner sig rättslös och utlämnad.
- Aktiviteten stannar av i skogsbruket och när intäkterna av slutavverkningarna inte går att realisera försvinner de nödvändiga resurserna till skogsvården, underhållet av ekonomibyggnader och skogsbilvägar och också kapital till att utveckla landsbygdens näringsliv.
- Tillgången av skogsråvara till att ersätta fossila bränslen, stål och betong blir alltmer begränsat när planerade avverkningar blir pausade eller stoppade.
- Som skogsägare tvingas man tänka förebyggande och istället för att glädjas över att ha något skyddsvärt på sin mark väljer man att sköta sin skog så att man undviker att skapa naturvärden. Det vinner inte naturvården på på sikt.
Sammanfattningsvis anser jag att samhället inte kan lösa en fråga i taget. Vi kommer att behöva prioritera mellan ekonomisk utveckling och naturhänsyn, mellan klimatomställning och biologisk mångfald och mellan kortsiktiga och långsiktiga lösningar.
Att nyttja de resurser som jord- och skogsbruket skapar genom ett långsiktigt och förnyelsebart brukande är enligt min åsikt bättre än att fortsätta använda fossila råvaror och därigenom ytterligare öka uppvärmningen av vår jord.
Skribentens egen skog, där de skogliga målen om produktion och naturhänsyn går att förena, menar han.
Det tragiska kriget i Ukraina har på ett tydligt sätt visat att försörjningen av livsmedel och energi i Europa inte på något sätt är säker och uthållig.
Vi behöver lösa framtiden på en övergripande politisk nivå för att få en helhet i vad som beslutas. De internationella överenskommelser och avtal som nu har slutits kommer att flytta frågorna om klimat och biologisk mångfald framåt och Sverige som ordförandeland i EU under första halvåret 2023 har en stor möjlighet att lösa skogsfrågorna på ett långsiktigt förnuftigt sätt.
Den stora ökningen av artfynden i Västerviks kommun har på ett tydligt sätt visat på motsatsen vilket VT:s ledare så träffsäkert beskriver.
Aktivister som riktar sig mot skogsägare och näringsutövare i ett litet lokalt område, blir tyvärr alltför hårdhänta och drabbar framtidsandan i en i övrigt positiv skogsnäring.
Med hopp om ett bra skogsår 2023.