"Idag synes hela kedjan av regelverket vara skapat just för att möjliggöra att en blomma som finns i stora delar av landet ska sätta stopp för familjers möjlighet att bedriva skogsbruk", skriver ledarskribenten.
Häromveckan kom ytterligare en illustration över knärotens smått absurda makt över landets skogsägare (VT 2/12). Och hur blomman blir en symbol över det som gått snett i skogspolitiken.
Familjen Johansson driver ett familjeskogsbruk med det ekonomiska målet att de inte ska behöva skuldsätta sig för att fortsätta ha skogen. Men det är lättare sagt än gjort när en del av skogen klassats som nyckelbiotop, vilket i princip förbjuder avverkning. Och en annan del har skadats av brand, så den kan inte heller avverkas. En tredje del började må dåligt. Därför tänkte familjen att den kan vara lämplig att ta ned, innan den förstörs. Men det fick de inte eftersom någon hittat knärot på platsen. När de försökte kompensera bortfallet med en annan avverkning fick de nobben där med. Knäroten var så vanlig att hela området föll bort.
Man önskar att man kunde säga att ”det var inte så här regelverket var tänkt att fungera”. Men frågan är om det inte är precis så här våra politiker vill att det ska fungera nu för tiden.
Det finns en gammal tradition i Sverige med dialog och samförståndslösningar mellan stat och skogsägare för att balansera olika intressen. Den balansen har bytts ut mot att aktivister och miljöorganisationer fått orimligt stor makt över skogen och att staten bedriver eviga rättsprocesser mot skogsägare.
Idag synes hela kedjan av regelverket vara skapat just för att möjliggöra att en blomma som finns i stora delar av landet ska sätta stopp för familjers möjlighet att bedriva skogsbruk.
Skogsavverkningar måste anmälas. De blir då offentliga. Artskyddsförordningen innehåller en mängd arter som är relativt vanliga men listas som skyddade. Förekommer arterna så stoppar det ofta avverkningar. Och aktivister kan efter avverkningsanmälningar ge sig ut i skogen och leta knärot och lämna inventeringen till Skogsstyrelsen.
Det hade räckt med att ändra en länk av hela kedjan för att inte det här skulle behöva hända. Om den politiska viljan hade funnits.
Knärot är en orkidé som växer i naturskog.
Det är ofta uppenbart att det inte ens handlar om artskydd eller mångfald. Ibland är det en uppfattning om hur skogen ska se ut som driver aktivisterna. Ibland är det ett allmänt motstånd mot marknadsekonomin och skogsindustrin. Ibland är det klimatfrågan som är överordnad. Där man tänker sig att hyggen läcker en massa koldioxid, utan att räkna in den svenska skogens långsiktiga tillväxt och nettoupptag av koldioxid.
Det går att diskutera värdet av olika hyggesmetoder. Hyggesfria metoder kan vara fördelaktiga estetiskt och för den biologiska mångfalden. Medan de allra flesta studier visar på ekonomiska fördelar med trakthyggesbruk.
Skogsägare är i regel medvetna om det här. Och det finns ofta ett intresse från småskaliga skogsägare, kring mångfald och alternativa hyggesmetoder. Men ibland behöver ekonomin prioriteras. Och det valet behöver få avgöras av ägaren, om inte några avsevärt större värden står på spel. Det är det som menas med äganderätt, om begreppet ska ha någon mening.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Det är inte omöjligt att allt fler skogsägare kan få upp ögonen för hyggesfria metoder. Men vill man som aktivist få med sig skogsägare i den förändringen vore en bra start att inte först ta deras valmöjlighet ifrån dem och förstöra deras möjligheter till inkomster från skogen.