Lars Johansson förklarar att många av de gamla granarna är dåliga, och skulle behöva tas ner. Men det får de inte göra nu.
Knärot är en fridlyst orkidé. Den är rödlistad som sårbar och där den hittas är det förbjudet att genomföra några som helst åtgärder som skulle kunna skada den.
Till och med om granen som planerats att ta ner är angripen av granbarkborre. Artskyddet går först.
Syskonen, som driver vidare sina föräldrars gård har haft som mål att den ska betala för sig själv. Att de inte ska behöva ta lån för skötsel och nyinvesteringar.
– Vi som små skogsägare gör ju det här för att kunna underhålla vår gård och det är genom att sälja virket vi får in pengar, säger Lars Johansson, när han och systern Elisabet visar runt i skogen.
En del av deras mark är nyckelbiotop och där är det i praktiken stopp för att avverka. En annan del drabbades i somras av skogsbrand.
Men en del av skogen, där det växer en hel del gamla granar som börjat bli dåliga, tyckte de kunde passa för avverkning.
– Vi försöker sköta skogen på ett bra sätt. Nu har vi sett att den mår dåligt och flera granar börjar dö. Flera träd är ruttna i mitten, säger Lars.
Tanken var att samtidigt spara den friska tallskogen.
Några ruttna granar har redan fallit. Andra är drabbade av granbarkborre, en insekt som lever av främst sjuka, men även friska granar, och har drabbat norra Kalmar län hårt de senaste åren. Men här finns fortfarande en del friska granar, som skulle kunna ge lite avkastning.
I samråd med Södra, där syskonen är medlemmar, skickade de in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Det ska man göra om området där man tänkt avverka är större än en halv hektar.
Det gick inte som de tänkt sig. När Skogsstyrelsen hörde av sig visade det sig att någon hittat knärot här.
För att skydda knäroten, som är känslig för förändringar i sin livsmiljö, och framförallt för torka, dras en cirkel runt varje fyndplats. Först 50 meter ut från mitten får skogen röras.
– Vi har fått ok att även fälla 10 meter längre in i den här ringen. Men det blir inte mycket skog kvar, säger Lars.
Knärot är fridlyst i hela landet och enligt artskyddsbestämmelserna får inte skog avverkas där orkidén har hittats.
De fick veta av Skogsstyrelsen att den skog de nu inte får ta ner är värd ungefär 87 000 kronor.
– Det är ju synd att inte staten går in och tar kostnaden nu när vi inte får bruka skogen, säger han.
För att kompensera för bortfallet valde de ut en annan del av markerna för att avverka i stället. Men här visade det sig finnas så mycket knärot att det nästan inte blev någon skog kvar när Lars ritat en 50-metersring runt varje fyndplats.
– Då är nästan hela ytan inringad.
– Det är tack vare att vår pappa och farfar har brukat skogen så som de har gjort att vi har de här naturvärdena. Och vi är inga monster, vi vill ju inte förstöra värdefulla växter. Men det är som att vi blir fråntagna rätten till vår egen mark, utan att vi får någon ersättning för det, och samtidigt måste sköta den.
Både Lars och Elisabet ser också en risk med det som händer inom skogsbruket just nu.
– Det är de som är riktigt seriösa som kommer att bli drabbade framöver. Andra kommer kanske att välja att hårdgallra i stället. Det behöver man inte anmäla till Skogsstyrelsen. Eller kalhugga marken och ta böterna i efterhand, säger Lars.
Och samtidigt som de håller med om att skogsägare förstås ska vara medvetna om vilka naturvärden som finns på deras mark så är det inte alltid så lätt i praktiken.
– Vi kan ju inte vara både ekologer och biologer, vi försöker bara göra det bästa vi kan.