Ledare om skogen missleder läsarna

Svar på ledartexten "Knäroten en symbol på vad som gått snett" den 10 december.

Skribenten anklagar ledarsidan för att driva konspirationsteorier i debatten kring skogsbruket och utrotningshotade arter. Han får svar direkt från VT:s chefredaktör.

Skribenten anklagar ledarsidan för att driva konspirationsteorier i debatten kring skogsbruket och utrotningshotade arter. Han får svar direkt från VT:s chefredaktör.

Foto: Anna Persdotter

Debatt2022-12-17 07:02
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förra lördagens ledare i VT visar upp en rad klassiska exempel på hur man missleder läsaren:

  1. Vetenskapliga fakta ersätts av egna alternativa fakta. 
  2. En konspirationsteori lanseras utan någon som helst underbyggnad. 
  3. Förenkling och vinkling av problematiken (att det handlar om en liten växt). 
  4. Misstänkliggörande av idémotståndare genom antydningar om att de drivs andra motiv, utan att redovisa bakgrundsfakta. 

Att som ledarsidan gör, skriva att arten är allmän och finns i hela landet, innebär att ledarsidan, likt Donald Trump, ifrågasätter den vetenskap som finns (i det här fallet till exempelvis experter på SLU) och presenterar helt egen alternativ fakta. Vetenskaplig forskning och fakta har varit grunden för beslutsfattande i demokratier sedan empirismens genombrott under upplysningstiden.

Den konspirationsteori som lanseras, att det skulle vara politikerna som vill att regelverket kring artskyddet ska fungera som ett sätt att motarbeta skogsägare, faller på sin egen orimlighet och är inte ens värt att kommentera.

I ledaren framställs det också som om det handlar om en liten växt som förhindrar avverkning av skog. Enligt Riksskogstaxeringen (SLU) är endast 13,3 procent av den produktiva skogsmarken över 100 år och 6,3 procent över 120 år i Kalmar län. I den miljön finner man en rad olika organismer (många hotade) med samma krav på skugga och fuktighet. Det är alltså hela den skogsbiotop där arten växer som det gäller. 

Så till frågan om aktivism. Att försvara demokratiskt fattade lagar och verka för att de följs är inte aktivism. Att som ledarskribenten misstänkliggöra och beskriva oss som arbetar med ideell naturvård som drivna av andra motiv, är direkt kränkande. Till exempel i meningen ”Det är ofta uppenbart att det inte ens handlar om artskydd eller mångfald. Ibland är det en uppfattning om hur skogen ska se ut som driver aktivisterna. Ibland är det ett allmänt motstånd mot marknadsekonomin och skogsindustrin”.  Vad har skribenten för grund för dessa påståenden?  Återigen bara försåtliga antydningar och påståenden utan grund. Drivkraften för oss är att värna den biologiska mångfalden och låta våra barn, barnbarn och kommande generationer få uppleva en av natur rik på ett myller av olika livsformer.

Just nu sitter representanter för världens länder samlade i Montreal för att försöka förhindra den massutrotning av arter som pågår och därmed risken för kollaps av ekologiska system, vilket i sin förlängning hotar mänsklighetens överlevnad. Men detta är kanske också aktivism? 

Magnus Kasselstrand, Skogsgruppen i Tjust

Svar direkt:

Även om det finns en hel del fakta inom detta område kan man så klart ha olika uppfattningar. Ledarsidan skriver att arten är vanlig, och vad som är ”vanligt” är väl en diskussionsfråga, men bland annat Naturvårdsverket skriver att den förekommer i nästan hela landet. Jag ser inte att vi presenterat några ”alternativa fakta” i texten. Jag ser heller ingen konspirationsteori; texten för ett resonemang gällande ett antal regelverk som är till nackdel för skogsägare och som lagstiftaren skulle kunna ändra på. En viss förenkling och vassa vinklar förekommer i all typ av opinionsjournalistik och samma sak gäller för debattartiklar. Du använder dig själv av samma tillspetsade grepp när du jämför ledarsidan med Donald Trumps retorik, exempelvis.

Och slutligen. Ledartexten riktar sig inte till någon enskild person. Den beskriver att motivationen kan variera mellan olika personer som agerar för att stoppa avverkningar. 

Christoffer Nielsen, chefredaktör och ansvarig utgivare