SkÀrpning, Jan-Gunnar Johansson! Den ledare i VT daterad den 21 april som jag hÀnvisade dig till i min insÀndare den 22 april argumenterar till övervÀgande del om yttrandefrihetens betydelse nÀr det gÀller rÀtten att kritisera religioner, inte om kritik av poliser. Och jag har heller inte, nota bene, pÄstÄtt att du beskyllt polisen för nÄgonting över huvud taget.
I din första insĂ€ndare i VT den 20 april stĂ€llde du bland annat frĂ„gan om det Ă€r tillĂ„tet att brĂ€nna Bibeln, svenska flaggan och Koranen. Jag svarade dig i min insĂ€ndare den 22 april att det Ă€r tillĂ„tet. I din insĂ€ndare den 25 april tycker du att man ska âfundera över var grĂ€nserna för vĂ„r yttrandefrihet ska gĂ„, Ă€r det bra som vi har det i dag eller skulle nĂ„got behöva Ă€ndrasâ?
Kampen för den yttrandefrihet vi har i dag har pÄgÄtt under mÄnga Är och utgör grunden för bland annat tryckfrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet. Att ge efter och tillmötesgÄ islamisters och vÄldsverkares krav pÄ att inte kritisera eller hÀda islam, skulle i förlÀngningen kunna innebÀra att vi Àven i Sverige som straff för denna kritik och hÀdelse, skulle kunna fÄ se samma grymheter mot mÀnniskor som i vissa lÀnder i Mellanöstern. Det Àr i Sverige tillÄtet att kritisera och hÀda en religion, vilket förstÄs kan sÄra mÀnniskor. Men det Àr ett pris vi fÄr betala för vÄr yttrandefrihet.
Och till sist, Jan-Gunnar Johansson, min insÀndare 22 april handlade inte om Pippi LÄngstrump, det förutsatte jag att du begrep. Debatten Àr nu för min del avslutad.