"Den breda massan sköter sig exemplariskt. Men när det är en aktör som inte har som ambition att följa lagen är det svårt att uppnå en effekt", säger Carolina Stalebrant.
Läsvärt från 2023
Under vinjetten Läsvärt från 2023 har vi samlat några av våra mest lästa reportage från året som gått. Vi har valt texter som fortfarande är aktuella och som rentav tål att läsas en andra gång.
I mitten av ett av stadens mest välrenommerade bostadsområden, knappt en kilometer från havet, tornar gamla bilar, däck och maskiner upp sig. Så har det varit i många år. Och kommunen lyckas inte få fastighetsägaren att städa upp.
”Vem ska ta hand om det här?”
Vi får kontakt med en person som ofta promenerar i området. Hur kan det se ut så här, och varför händer ingenting efter alla år?
Personen vi pratar med vill inte framträda med namn, men säger att hen hört både permanentboende och sommargäster förfasas över hur det ser ut vid fastigheten där det tidigare fanns en bilskrot.
– Det får ju inte se ut så här. Det visar ju inte Västervik från sin bästa sida, direkt. Vem ska ta hand om allt det här en gång i tiden? Och hur påverkar det miljön?
Personen har rätt. Det får faktiskt inte se ut som det gör. Högsta instans har beordrat bättring.
Med jämna mellanrum återkommer miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun till olika ärenden. Ärenden som handlar om att de försöker få folk att städa upp, vidta åtgärder, på olika sätt. Vi kallar dem här för "skräptomter". Ibland lyckas man. Ibland inte. Vi tittar närmare på några olika fall, som fått olika utgångar.
Vi börjar i utkanten av Piperskärr.
Personen vi pratar med tror att skicket påverkar områdets utveckling. Stadsdelen i Västervik växer. Men hen tror att åsynen av skräptomten får färre att vilja bosätta sig där.
Miljö- och byggnadsförvaltningens chef Carolina Stalebrant förstår frustrationen.
– Som privatperson eller boende i området skulle jag också undra varför det inte finns verktyg för att åstadkomma en förbättring, säger hon.
Men att det skulle ha en direkt påverkan på områdets attraktivitet tycker hon det är svårare att dra slutsatser kring.
Carolina Stalebrant, miljö- och byggnadschef, beskriver ärendet som "frustrerande".
Fastighetsägaren till skräptomten är en företagare som äger flera angränsande tomter. I slutet av 1980-talet omnämns tomterna i kommunens arkiv. Då gav länsstyrelsen tillstånd för bilskrotningsverksamhet. Tillståndet förenades med ett antal villkor, bland annat att avfallet skulle tas omhand på ett miljöriktigt sätt.
Enligt VT:s arkiv har kommunen försökt, åtminstone sedan 2004, att få företagaren att ta hand om det miljöfarliga avfallet i enlighet med lagen.
– Att det är flera tomter gör att det är tungrott, säger Carolina Stalebrant, om hur ärendet kan ta pågått i åtminstone två decennier.
Det finns flera saker som gör kommunens arbete svårare, och det gäller inte bara i det här specifika fallet:
Hon nämner att miljölagstiftningen generellt inte är tillräckligt skarp. Polis och åklagarmyndigheten har inte tillräckliga resurser för att prioritera ärenden som dessa. Få åtal leder till domar, och dessutom är det lite för lätt att starta företag som ägnar sig åt miljöfarlig verksamhet även om man saknar erfarenhet.
– Jag önskar att det var svårare att hitta kryphål i lagen, säger Stalebrant.
Och så har företagaren inte heller gjort det lätt för kommunen.
När miljö- och byggnadsnämnden försökt få företagaren att vidta åtgärder har företagaren oftast överklagat – vilket tar tid för överinstanserna att pröva. Sedan försätts företagarens bolag i konkurs.
På så vis finns inget bolag som kan vidta åtgärder, och då är kravet riktat mot ett bolag som inte längre finns. Sedan startar företagaren ett nytt bolag, som bedriver i princip samma verksamhet som det förra, och dansen med kommunen börjar om igen.
Är det en korrekt beskrivning?
– Ja. Så kan man säga, kommenterar chef Carolina Stalebrant.
Att kommunen inte lyckas få rätsida på just tomterna i Piperskärr gör den anonyma personen vi pratat med orolig. Orolig för miljön, för områdets utveckling, och för människors hälsa.
Det ställs också höga krav på hur beslut från kommunen ska vara utformade. Och alla Västerviks beslut har inte hållit juridiskt när de blivit överklagade.
Efter att i princip varje ärende angående bilskroten överklagats till högsta instans – Mark- och miljööverdomstolen vid Svea Hovrätt – har två definitiva beslut om att betala för den uteblivna uppstädningen kommit under 2022. Besluten riktades nu mot Företagaren personligen, och inte hens bolag.
Viten på 25 000 och 40 000 kronor dömdes ut.
– På ett sätt är det en framgång att vitena från vår sida höll i Svea Hovrätt, säger Stalebrant, och syftar på de juridiska formuleringarna som krävts för att kommunens beslut ska hålla. Hon fortsätter:
– Men det är inte där vi vill hamna. Det vi vill se är ju åtgärder.
Senast den 30 september 2020 skulle alla uttjänta fordon, motordelar, däck, fälgar och andra bildelar transporteras bort från de aktuella fastigheterna.
Det följdes till viss del, men inte helt.
Kommunen har kämpat i över 20 år med att få företagaren i Piperskärr att städa upp. Företagaren själv tycker att kommunen sätter käppar i hjulet.
Den anonyma närboende har börjat tappa hoppet.
– Jag förstår att kommunen gör så gott de kan, men man tappar förtroendet. Hur mycket har det inte kostat kommunen, och oss skattebetalare? säger hen.
Stalebrant kan inte säga hur mycket det kostat. Det har i alla fall gått åt oproportionerligt mycket tid.
Finns det en risk att medborgarna tappar förtroende för myndigheterna, på grund av ärenden som dessa?
– Ja. Jag hoppas att man känner tillit till oss, men risken finns, säger Carolina Stalebrant.
Det är frustrerande. Jättefrustrerande.
Carolina Stalebrant
Miljö- och byggnadschef
Hur känns det för dig som är högsta chef för den här verksamheten?
– Det är frustrerande. Jättefrustrerande.
Hon berättar att kontoret lagt ner mycket jobb på den här företagaren.
– Vi vill ju också lägga energi där det ger effekt. Framgångarna vi haft i det här fallet står inte i proportion till den stora arbetsinsatsen som krävts.
Egentligen har kommunen som tillsynsmyndighet rätt bra verktyg för att få rätsida med bygg- och miljöfusk. De allra flesta rättar sig efter tillsyn, förelägganden eller viten.
– Den breda massan sköter sig exemplariskt. Men när det är en aktör som inte har som ambition att följa lagen är det svårt att uppnå en effekt.
Alla som äger en fastighet är skyldig att hålla den i vårdat skick, så att det inte uppstår olägenhet för omgivningen. Regelverken ser lite olika ut beroende på om det är en villatomt eller ett industriområde, men principen är densamma: saker som är farligt för människor och för naturen måste tas omhand på rätt sätt. Att kommunen inte lyckas få rätsida på just tomterna i Piperskärr gör den anonyma personen vi pratat med orolig. Orolig för miljön, för områdets utveckling, och för människors hälsa.
– Vem ska ta hand om det här en gång i tiden? Även om det är industrimark ska den väl ändå hållas i vårdat skick. Följden blir ju att folk tror att det är en soptipp och slänger mer saker här. Och här finns inget staket, det är bara för barnen att gå rakt in.
Hen pausar, och skakar på huvudet.
– Det här är inte bra, alltså.
Kommunen har kämpat i över 20 år med att få företagaren i Piperskärr att städa upp. Företagaren själv tycker att kommunen sätter käppar i hjulet.
De här processerna har skötts på ett sätt som gör att jag inte får bedriva verksamhet, vilket innebär att jag inte får städa undan saker ordentligt.
Läs företagarens förklaring till varför tomterna ser ut som de gör här.