I det lilla gör det såklart det; IFK Västervik lär spela i den serien nästa säsong och sannolikt åtminstone ett av Hjorted/Totebo och Tjust IF. I ankdammen som utgör lokalfotbollen vore det en välkommen krydda i en i övrigt smaklös anrättning för det är i ärlighetens namn svårt att gå igång på matcher mot Pukeberg, Påryd och Påskallavik. Ska vi titta på vad som brukar ske tar en handfull startspelare klivet från VFF till något av de uppflyttade lagen vilket gör att det blir en dubbelsmäll och ännu svårare att hämta ny fart.
I det stora gör det varken av eller till. Cykeln kommer fortsätta om ingen får för sig att peta in en kvist i ekern. Nu är IFK, med H/T som utmanare, påväg upp. Om nåt eller några år ska A-lagen ömsa skinn och då byter man roller. Har vi tur får vi nåt derby som drar över 500 nånstans mitt i cykeln, som ljuspunkt i mörkret.
För att få upp intresset för den lokala A-lagsfotbollen får vi kanske leta efter annat än resultat. Jag är på intet sätt ute efter att slå ner på VFF eller underkänna det de håller på med, jag har skrivit om det här tidigare, problemet med lokalfotbollen och det faktum att ingen riktigt tar den på allvar. Förutsättningarna för att utöva egentligen någon typ av ambitiös idrott i vår kommun är långt under vad jag anser de bör vara på i en kommun av Västerviks storlek och där slås tonen an. Det går ändå – det krävs bara mer tid och mer arbete. Tid att i första hand etablera en kulturförändring som på lång sikt ska både generera resultat och främja återväxt. Den nya konstgräsplanen vid Karstorp är ett steg i rätt riktning. Min trappa ser, i förenklad form, ut nånting sånt här:
- Förutsättningar i form av ytor, omklädningsrum, tider, material
- Strategi- och kulturdrivna ledare med långsiktighet i fokus. Ju större team desto bättre.
- Träningsvilliga spelare med stort eget driv som förhåller sig till, bidrar till och utvecklar kulturen för de yngre spelarna.
- Resultat som en konsekvens av ovanstående.
Då hoppar vi över många samhälleliga steg som är svåra att påverka som förening. Med anledning av stegen ovan, menar jag, spelar det mindre roll om VFF är i fyran eller ej. Så länge man tar kliv på andra områden är resultatet inte av största vikt. Jag tror att Magnus Eriksson är en klok fotbollsherre med många av de attribut och egenskaper som krävs för att leda VFF rätt. Han behöver dock adekvat uppbackning – inte helt lätt att hitta. Får och orkar han fortsätta jobba med spelarna och ta det han påbörjat vidare kan det bli bra på sikt. För det är i de termerna vi får prata, det kommer dröja innan vi ser någon mätbar förändring.
Fotbollen i stan står också inför andra utmaningar. En är att behålla toppspelarna från kullarna när de ska ta klivet till gymnasiet. Ofta ser vi dem försvinna till typ Åtvidaberg för att återvända några år senare, inte sällan med en minskad satsning som följd. Kan man som klubb erbjuda tillräckligt goda träningsmöjligheter och matchspel för att istället behålla dessa är mycket vunnet. Såklart en fotbollslinje med träning på skoltid i en elitklubb har sina fördelar men allas vägar ser olika ut – snabbast är inte alltid att likställa med bäst.
Intresset för att göra något annorlunda på herrsidan i form av sammanslagning verkar lågt men det kanske finns andra sätt att påverka? Se över frimånaden, sätta maxtak på truppernas storlek, få överenskommelser att väga tyngre? Det är svårt att komma med krav så länge spelarna lirar ideellt och en annan klubb står med öppna armar precis runt hörnet.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för damfotbollen. Tjust IF har visserligen inte fått till det i ettan och Västervik Dam når som bäst en kvalplats mot tvåan men lyfter man på locket lite grann finns det glädjeämnen. Talangfulla Lexie Bergström har gjort bra insatser för Tjust och systrarna Maja och Alice Elb är värda att hålla koll på. Maja har flyttat till Linköping FC:s akademilag medan lillasyrran Alice, tillsammans med kompisen Stina Hestholm fått visa upp sig på respekterade rikslägret i Halmstad. Inte minst har vi ett F15-lag från Västervik som är framme i semifinal i DM. Så de finns där, guldkornen. Men visst vore det härligt om de var fler?