Vi vet att Västerviks IK och Västervik Speedway är de två stora dragloken i den lokala idrotten. Därefter är det egentligen ett stort svart hål – sett ur intresse. Vi har enskilda idrottare som är på toppnivå i sina idrotter men de är lätträknade och ofta i ganska obskyra grenar som inte engagerar utanför den närmsta kretsen.
På lagsidan finns det än mindre. Fotboll är världens och Sveriges största sport men ändå har Västerviks stad inte sedan 70-talets IFK Västervik, om ens då, haft ett lag bland de 100 bästa i Sverige. Det är för mig, som investerad i den lokala idrotten, ovärdigt en kommun av Västerviks storlek.
Det görs små trevande luftslottsförsök emellanåt men det finns aldrig någon hållbarhet eller bäring i ansatserna, de vilar inte på en stark organisatorisk grund, utan är för beroende av enskilda individers glöd.
Varför tar ingen tag i problemet? Varför bryr sig ingen om den lokala fotbollen?
Det ter sig som att alla är tillfreds med eller åtminstone likgiltiga inför att den här cirkusen får pågå år efter år. Ungdomsverksamheterna är ofta stora, bra och framgångsrika men det tänkta flaggskepp som ska vara representationslaget, A-laget, finns inte. Eller jo, det finns, men verkar inte värderas särskilt högt internt eller bland allmänheten.
VFF:s A-lag hade förmodligen inte ens funnits i år om inte några enskilda individer (far och son Fält, främst) hade gjort allt. Då menar jag allt. Det är inte så att de omges av en solid organisation och tydlig arbetsgång. När de åker ur i höst – jag har svårt att se ett annat scenario – vad händer då? Vem kan tänkas orka driva det vidare under rådande förutsättningar, där du är i stort sett ensam? Och till vilken nytta?
Problemet är på samhälls- och kulturnivå. Samhällsnivå då förutsättningarna klubbarna fått av kommunen är horribla beträffande allt från planer, tider och omklädningsrum. Inget kommer gratis och det är lätt att vika in kepsen när precis allt kräver extra energi. På kulturnivå att det inte ser ut som att det finns någon stolthet i att som ung spelare få chansen i A-laget längre, underlaget är så litet att det nästan räcker med att bemöda sig med att dyka upp med ett par bollskor för att få kicka lite boll i stans bästa lag. För protokollet lastar jag inte de här unga grabbarna för VFF:s svaga resultat i vår – det är alldeles för mycket begärt att så många 17-20-åringar på så kort tid ska in och tävla mot vuxna karlar i division 3.
Många frågor. Komplexa frågor. Jag vet att det inte är enkelt; det finns inga pengar i verksamheterna och då är det motigt.
Jag tycker ändå att det finns mer att göra för föreningarna. Det är för mig inte orimligt att vi kan begära att Västervik ska kunna ha ett stabilt division 2-lag. Tittar vi i det relativa närområdet hittar vi Oskarshamn, Motala och Sylvia i division 1, Sleipner, Nyköping, Mjölby, Husqvarna och Nässjö i division 2.
Men det kommer inte utan att man droppar prestigen och den historiska rivaliteten mellan klubbarna, ställer krav på alla inblandade att om du säger att du ska spela förbinder dig till att i möjligaste mån delta på varje träning och match – även om det är student, Ayia Napa-resa eller en weekend med sambon. Du har i min mening ett ansvar gentemot de som lägger ner sin tid. Säger du att du ska spela – ta ditt ansvar.
Det givna för mig är att det skapas ett A-lag som är det självklara målet för alla satsande spelare – och att det finns en stolthet i strävan att nå dit. Ett FC Västervik – med en stark organisation med representation från IFK, VFF och eventuellt någon annan förening som vill bidra. Många behövs. Pengar behövs.
Ungdomsverksamheterna kan fortsatt vara fristående men den här snurren med att A-lagen bara sabbar för varandra gör att det hela urvattnas och spelare kan lalla runt utan något egentligt ansvarstagande. Passar det inte här går jag dit och ingen eller inget blir nånsin bättre.
Nån division under kan ett B-lag spela men kravbilden ska vara densamma och målet ska vara att spela i kommunens bästa lag. Vill man varken träna eller spela bortamatch finns de lägre divisionerna, lagen där fyller också en viktig funktion på de mindre orterna. Det ena behöver dock inte utesluta det andra och i en kommun av Västerviks storlek bör – måste! – det finnas plats även för "elit".
Vem går i bräschen för operation Rädda den lokala fotbollen?