Hannes Dükler har i många år arbetat som journalist, redaktör och filmkritiker. Hösten 2015 var han redaktionschef på nyhetsportalen News 55 och en dag landade en handling från Nyhetsbyrån Siren i mejlkorgen. En äldre man krävde skadestånd för en förstörd gräsklippare. Den äldre mannen visade sig vara Ingemar Westlund och mejlet blev startskottet på boken "På osannolika skäl" som publiceras nu i höst.

LÄS MER:Nu berättar han om mardrömmen

– Det ska bli jättespännande. När man skickade i väg boken på tryck så var det lite vemodigt att lämna ifrån sig något man hållit på med så länge. Men som sagt, det ska bli jättespännande, säger Hannes Dükler.

Artikelbild

| – Det ska bli jättespännande. När man skickade i väg boken på tryck så var det lite vemodigt att lämna ifrån sig något man hållit på med så länge. Men som sagt, det ska bli jättespännande, säger Hannes Dükler.

Den där handlingen från Siren handlade om hur Ingemar sökte ersättning för sin trasiga åkgräsklippare. Polisens teori var länge att Ingemar hade dödat hustrun genom att köra över henne med gräsklipparen för att sedan transportera henne till fyndplatsen med hjälp av en fyrhjuling. På maskinens knivblad trodde sig polisen ha hittat viktig bevisning i form av blod, men SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium, kunde ganska snabbt konstatera att det inte kom från Agneta. Men polisen gav sig inte, vid ett tillfälle testade utredarna att köra över en död gris för att kolla vilken skada det kunde göra mot en kropp.

– Utskicket lät väl inte direkt superspännande när jag såg rubriken om skadestånd för en förstörd åkgräsklippare, men jag läste handlingen lite noggrannare, säger Hannes.

Hannes kände att det fanns en viktig historia att berätta. Ingemar hade länge funderat på att skriva en bok och gjort några halvhjärtade försök men inte riktigt fått till det. Då kom Hannes in i bilden.

LÄS MER: "Alla trodde han dödat sin hustru"

– Han kände att det skulle bli bättre om någon utifrån skrev. Han hade också bara kunnat berätta ur sitt perspektiv, jag ville även få med allt runtomkring.

Under de tre åren som Hannes arbetade med boken gick han igenom mängder av polisförhör, obduktionsrapporter, protokoll, sakutlåtande och mejlkorrespondens mellan poliser och åklagare.

– Ingemar hade begärt ut allt det där så när vi träffades för första gången lämnade han över ett tiotal tjocka pärmar. I bland kändes det nästan som ett helt oöverstigligt arbete. Polisförhör är många gånger otroligt långtråkig läsning, i det här fallet ofta till synes helt riktningslösa där man undrar om förhörsledaren ens själv tror på hypoteserna.

Han intervjuade rättsläkare och kriminaltekniker, besökte Mistekärr tillsammans med Ingemar och samtalade med försvarsadvokat Peter Althin. Hannes beskriver hur en av svårigheterna var att få ner allt material till en bok på knappt 300 sidor.

– Ingemar vill nog gärna att Loftahammarsborna läser det här, det är fortfarande många på orten som tror att han är skyldig.

Något som debatterades när polisen kunde konstatera att en brunstig älgtjur sparkat ihjäl Agneta var arbetsordningen hos SKL, som i dag ersatts med NFC – Nationellt forensiskt centrum.

Laboranterna kollade enbart efter det som utredarna begärde och på så sätt tog det flera månader innan älgspåren kunde konstateras.

Hur ser du på förundersökningen och behandlingen av Ingemar?

– Jag har inte jobbat med just kriminaljournalistik innan så det här var en ny värld. Något som slog mig var att allt gick så otroligt långsamt, samtidigt sitter en människa och sörjer sin hustru sedan över 40 år tillbaka misstänkt för mord. Man glömde på något sätt bort människan och i attityden mot honom blev han behandlad som skyldig.

I boken namnges de poliser som ansvarade för utredningen. VT har sökt dessa utan resultat.