Sara Stenbeck på plats i Blekinge, som synes en ganska kall dag.
Oljeläckaget uppstod när ett fartyg gått på grund i Pukaviksbukten i Blekinge den 22 oktober. Alltsedan dess har Sara Stenbeck vid flera tillfällen åkt ner till katastrofområdet för att jobba med saneringen.
Vi träffas på hennes ordinarie arbetsplats, räddningstjänsten i Västervik. Nästa dag ska hon ner igen.
– I början var det kaos. Nu är det mer strukturerat. Vi är ett inarbetat gäng, och det är väldigt skönt, säger hon.
Sara är saneringsledare på platsen.
Vad gör en sådan?
– Jag prioriterar i vilken ordning områdena ska saneras. Det är mycket fågelliv därnere, och då är ju fågelöarna högt prioriterade.
Även om Sara bedömer att det mesta av oljan har tagits upp nu, mängdmässigt, återstår den tidskrävande finsaneringen.
– Målet är att ingenting ska kladda, varken för djur eller människor som kommer i kontakt med det.
En utmaning är att det är så långgrunt. Samtidigt har det blåst mycket.
– På vissa ställen kan det ligga olja på 40 meters bredd, här och där, ända upp i skogskanten. Det hade nog inte gått att hitta en så mycket svårare kust att sanera på, säger hon.
När oljan blandar sig med tång, blir det stora mängder som skulle behöva tas omhand.
Tångvallarna kan vara enorma. När oljan hamnar där, tar det lång tid att gå igenom materialet. Skulle de ta upp rubbet och skicka på destruktion, blir det protester från rederiets och försäkringsbolagets representanter, som vill hålla nere kostnaderna.
De som sanerar vill å sin sida återställa platsen, som den var innan.
Sara tycker att det är ganska rimligt.
– Det var ju inget kladd innan.
Oljeläckaget, som det såg ut i början, i oktober.
Totalt är det en kuststräcka på ungefär en mil som är förorenad. Delar av sträckan är naturreservat. Fågellivet är rikt, liksom djurlivet. På strandängarna går det betesdjur, som kan påverkas av oljeläckaget.
Även hos dem som jobbar inom turismen finns en oro för hur det ska bli: går det att bada i området i sommar?
Och i mars kommer flyttfåglarna tillbaka. Då är ambitionen att åtminstone "deras" öar ska vara färdigsanerade.
När det gäller resten av området, räknar Sara med att de ska ha att göra fram till maj månads utgång. För egen del planerar hon att återvända ett par gånger i månaden hela våren.
Sara jobbar till vardags på räddningstjänsten i Västerviks kommun.
En positiv sak är ändå att oljeläckaget inte skedde mitt i sommaren, då värmen gör att oljan sprider sig över ett betydligt större område än vad som nu blev fallet.
– Det var en bra tidpunkt, om det ändå skulle hända, säger Sara.
Oljan bildar klumpar av lite olika storlek.
Här har mycket av oljan städats upp. Bild från december.
Ingrid Håstad och Sara Stenbeck från saneringsledningen i naturreservatet Spraglehall.
Oljeklump med sand på. En del klumpar är stora som komockor.