Enligt Ken Mattsson tar man inte tillräckligt mycket hänsyn till fysiken i de beräkningsmodeller som används idag för att det ska bli noggrant över större avstånd, som uteslutande innehåller det lågfrekventa ljudet.
Få som rört sig i den södra kommundelen har väl missat de nya vindsnurrorna som höjer sig över landskapet i Lervik och Lebo. Vi har tidigare berättat om oron från närboende, som befarar att de kommer störas av ljud och skuggningar från verken.
Innan vindkraftverken byggdes har det gjorts beräkningar av hur mycket de förväntas låta. Men de beräkningsmodeller som används är bristfälliga och osäkra, enligt professor Ken Mattsson på Uppsala Universitet. Därför håller han och hans forskarlag på att ta fram en ny beräkningsmodell – som tar noggrann hänsyn till förhållanden i atmosfären, och lågfrekventa ljud, däribland infraljud (frekvenser under 20 hz).
– I de beräkningsmetoder som används idag när man gör tillståndsprövningar för till exempel vindkraftverk tar man nästan ingen hänsyn till de lågfrekventa ljuden. Men medan höga frekvenser dämpas effektivt i atmosfären, och definitivt inte går genom väggar, så dämpas infraljuden mycket lite. Man hör dem inte med öronen, men man kan ändå uppleva dem fysiskt.
De nya vindkraftverken är större, och avger mer lågfrekventa ljud. Forskarna från Uppsala tar fram en ny beräkningsmodell som ska mäta även det lågfrekventa ljudet mer exakt.
För att kunna göra beräkningsmodellen så exakt som möjligt behöver Ken Mattsson och hans kollegor göra mätningar på plats vid olika vindkraftverk. Om några veckor planerar de att åka till Lervik och mäta där.
Varför mäter ni just i Lervik?
– En del personer som intresserar sig för buller från vindkraftverk hör av sig till mig och ber om hjälp, och då kan vi passa på att mäta just där. Nu har de i Lervik varit angelägna om att någon ska mäta ordentligt där, och då passar det ganska bra att vi gör det.
Enligt Ken Mattsson är den beräkningsmodell som ofta används idag förenklad. Beroende på vem som använder verktyget kan man få fram olika resultat.
– Det kan bli väldigt fel, det har man visat i flera studier. Det finns många parametrar i studien som har väldigt lite med fysik att göra, och man kan skruva på parametrarna och få lite det resultat man vill.
Ett exempel på det finns just i Lervik, enligt Mattsson, där boende gått ihop och begärt en alternativ beräkning av ljudet. Samma beräkningsmodell användes – men resultaten blev annorlunda.
I den beräkningsmodell som forskningsteamet håller på att ta fram kan man stoppa in alla data som finns om de fysiska förutsättningarna på platsen, och få fram hur höga ljudnivåerna blir en solig sommardag, eller en blåsig kväll i december.
Ett av vindkraftverken i Lervik. Bilden är tagen i vintras.
Förhoppningen är att de som gör beräkningar vid tillståndsprocesser för nya vindkraftverk ska vilja använda sig av den nya beräkningsmodellen, och på så vis få en mer korrekt bild av hur ljudnivåerna kommer se ut – såväl när det gäller högfrekventa som lågfrekventa ljud.
Kan det användas även i planeringen av till exempel nya vägar eller industrier?
– Ja, det här är egentligen inte kopplat specifikt till vindkraftverk. Nu är ju vindkraftverk extra intressanta både ur politisk synpunkt och för att de genererar mycket infraljud. Men det gör också höghastighetståg och tung trafik på vägarna, i synnerhet när de kommer ur en tunnel.
Ju större ett vindkraftverk är, desto mer infraljud genererar det. Vissa menar att infraljud från vindkraftverk kan vara skadliga för människor – samtidigt finns det studier som visar på motsatsen.
Ken Mattsson tycker att infraljudens påverkan är något som borde studeras närmare, men ställer sig samtidigt neutral i frågan.
– Jag koncentrerar mig bara på hur man kan mäta och simulera det här noggrant.