Ulrika Lindberg, rektor på förskolan Ekbacken och Resedan.
Alla förskolerektorer i kommunen stod bakom skrivelsen, men de VT intervjuade för en artikel var Torbjörn Pettersson på förskolan Galaxen och Ulrika Lindberg på Ekbacken/Resedan.
Vi stämde träff med dem igen för att följa upp skrivelsen. Vad hände sen? Fick förskolan mer pengar, vågade politikerna ta några tuffa beslut? Bland förslagen som rektorerna lyfte fanns att minska ned på öppettiderna eller servicenivån, och se över antalet förskolor.
Det korta svaret från Torbjörn och Ulrika: Nej.
– Dilemmat vi har nu är att det föds färre barn. Hur ska vi fördela våra barn och pedagoger utifrån det? Med färre barn blir det mindre pengar, men vi har fortfarande många förskolor öppna. Det påverkar oss alla, säger Ulrika.
Nu är situationen än mer pressad för Torbjörn och Ulrikas förskolor än den var för två år sedan. Det har flera orsaker. Dels handlar det om att förskolan inte fått kompensation för de allmänna kostnadsökningarna, något som barn- och utbildningschefen Magnus Bengtsson tidigare flaggat för. Dels handlar det om det minskade barnantalet, att man inte fyller upp förskolorna.
En tredje orsak är att kommunen fortfarande har många förskolor i förhållande till sin storlek. I ett tjänstemannaförslag från i höstas skulle flera av de mindre förskolorna på landsbygden ha lagts ner för att få ihop budgeten, men den delen strök politikerna. Utan att ange var pengarna skulle hämtas in i stället. I dagsläget är det bara Västerviksförskolan Gullvivan som står inför nedläggning.
Samtidigt ökar personaltätheten på de små förskolorna, främst på landet, men minskar på de stora. Storleken på barngrupperna varierar så mycket som från sju till 26 barn, enligt kommunens egna siffror.
– Vi måste ha ett samtal om det. Hur många och hur få barn kan man ha för att bedriva en kvalitativ undervisning? Skolverket har satt både en övre och en undre gräns för barngruppernas storlek, säger Ulrika.
Torbjörn Pettersson, rektor på förskolan Galaxen.
Genom åren har Torbjörn och Ulrikas förskolor fått använda "osthyveln" för att få ihop sin ekonomi. Att inte ta in vikarier, eller köpa in mindre material, till exempel. Men det finns en gräns för hur mycket man kan osthyvla.
– Vi är jättenära den gränsen nu. Pengarna räcker inte. De fackliga representanterna för min personal har larmat om att man inte får ihop ett schema, personalen är på bristningsgränsen och vissa säger att man är färdiga i förskolans värld, säger Torbjörn Pettersson.
En konsekvens av det tuffa läget är att man slår ihop barngrupper i större utsträckning än tidigare. Ofta är det på morgonen och kvällen, när det är lite färre barn och pedagoger på plats. Sammanslagningarna påverkar framför allt de barn som har långa dagar på förskolan. Tidigare kunde de ofta få en mjukstart, med en lugnare miljö, och en lugnare avslutning på dagen. Nu är de i grupper med många barn i stort sett hela dagarna, och vissa får byta sammanhang flera gånger.
Hur påverkar det barnen?
– Det är klart att det påverkar både barn och pedagoger, det kan bli en otrygghet.
Samtidigt som förskolorna i flera år fått "osthyvla" i verksamheten för att spara pengar upplever både Ulrika och Torbjörn att barnens vistelsetid på förskolan har ökat. Något som förstås också påverkar verksamheten, om man inte får kompensation för det i tillräcklig utsträckning.
Vad skulle ni önska er från Västerviks politiker?
– Mer pengar till verksamheten. Pengar är nyckeln för oss. Men det handlar också om hur vi använder pengarna. Vi önskar att det fanns en större samsyn mellan politikerna. Att man tillsammans säger: "så här ska våra förskolor se ut", så att man slipper vingla fram och tillbaka i verksamheterna och slitas mellan hopp om förtvivlan om en förskola hotas av nedläggning, till exempel, säger Torbjörn.
Är ni oroliga för framtiden?
– Jag blir rädd på lång sikt, när man signalerar att man tänker fortsätta hyvla på det här sättet, och inte kompenserar kostnadsökningarna. När vi ska spara är att dra in på personal vårt skarpaste verktyg, och gör man det spiller det över på barnen, säger Torbjörn.
Personalen gör ett fantastiskt jobb, menar förskolerektorerna, men de skulle behöva bättre förutsättningar.
Torbjörn Pettersson, rektor på förskolan Galaxen, och Ulrika Lindberg, rektor på förskolan Ekbacken och Resedan.
Ulrika och Torbjörn poängterar samtidigt att det bedrivs en fantastisk verksamhet i förskolorna idag – tack vare ett stort engagemang från pedagogerna.
– Förskolepersonal är generellt experter på att hitta lösningar. De slår knut och dubbelknut på sig själva för att hitta lösningar. Men det har de gjort i så många år, och nu går det kanske inte längre, säger Torbjörn.
– Jag är alltid stolt över mina förskolor, både över pedagogerna och verksamheten. Jag önskar bara att jag kunde ge dem bättre förutsättningar, säger Ulrika.
Om man kan leverera en så pass bra verksamhet som personalen gör i dagens pressade läge – hur bra hade det då inte kunnat bli med mer rättvisa förutsättningar, resonerar hon.
– Jag har inte valt att bli rektor för att förvalta, jag har drömmar och visioner. Det skulle vara spännande att se vad vi kunde göra om vi hade bättre möjligheter till reflektion och genomförande, och kunde dela upp grupperna mer. Vi är det första steget i skolväsendet. Det skulle vara härligt att vända på det här.
De båda rektorerna tycker att det är viktigt med en fortsatt dialog med politikerna, men är samtidigt inte rädda för att sticka ut hakan och kritisera det de tycker är fel.
– Vi gör det för att värna om våra barn och pedagoger. Vi måste stå upp för barnen, vara deras försvarsadvokater. Barnen har inget val.
Christine Andersson är förskolechef i Västervik. Hon delar rektorernas bild av det pressade läget för många förskolor.
Vi ber förskolechefen Christine Andersson kommentera rektorernas kritik. Hon bekräftar att det är ett pressat läge i förskolan just nu, och berättar att det beror både på att förskolan fått mindre resurser under några år, och att man just nu ställer om för ett mindre barnantal. Vissa förskolor har fortfarande ett ansträngt bemanningsläge kopplat till pandemin.
Förskolan har tappat intäkter i form av statsbidrag, och inte kompenserats fullt ut för kostnadsökningar. Det blir till slut kännbart i verksamheterna. Barngrupperna har blivit större och man kan se att personaltätheten börjat minska.
– Det är en utveckling som vi inte tycker är önskvärd. Det går åt fel håll.
Rektorerna är oroliga för att man ska tvingas spara på personalen, något som i sin tur slår mot barnen. Hur tänker du om den oron?
– Jag förstår den oron, och jag delar den. Jag ser det de ser och hör det de säger och vi delar bilden av läget.
Genrebild.
Rektorerna VT pratat med vill ha en dialog med politikerna. Samtidigt är de inte rädda för att sticka ut hakan och ge kritik till det de inte tycker funkar.