Dagen efter att Linda fick veta att hon hade knölar i brösten tatuerade hon in Pippi Långstrump på armen. Pippi är en av Lindas största förebilder och hon får kraft av att ha henne på armen.
"Känslan är obeskrivlig!!!"
Så skrev Linda Åhman på Facebook den 1 mars. Sex veckor tidigare opererades båda hennes bröst bort av ett operationsteam i Linköping då man hade upptäckt cellförändringar i båda brösten. Det, tillsammans med en genetisk ökad risk för bröstcancer, gjorde beslutet enkelt för Linda, att ta bort all bröstvävnad och ersätta med implantat.
I sex veckor har hon väntat på beskedet. Var cellförändringarna i brösten cancer? I tisdags eftermiddag, fem minuter innan hon skulle öppna restaurangen, fick Linda samtalet.
– Det var ett otroligt adrenalinpåslag när jag såg att det var sjukhuset som ringde. Jag visste inte om jag skulle våga svara.
Beskedet var det hon hoppats på. Det fanns inte några tecken på cancer. Och eftersom Linda valde att ta bort all bröstvävnad så är risken för att hon ska få bröstcancer minimal. Hon måste ha koll på körtlarna under armarna och som läkaren sa, man ska aldrig säga aldrig, men risken är väldigt låg.
Hade hon väntat med operationen så hade cellförändringarna kunnat utvecklas till cancer.
– Jag hade turen på min sida. Jag känner en stor tacksamhet till mig själv för att jag tog det där blodprovet.
När jag och Linda träffades den 8 februari hade det gått tre veckor sedan operationen. Fem veckor sa läkarna att hon kunde få vänta på provsvaret. Men när den femte veckan kommit och gått hade hon fortfarande inte hört något. Och i takt med att värken efter operationen släppte, ju större blev oron. Linda beskriver väntan som det allra värsta.
– Man går som i en bubbla och trampar luft. Det blev nästan en aggression i kroppen, det är olidligt att vänta. Vakuumet, bubblan, när man inte vet. Man äger inte sitt eget liv.
Efter artikeln i VT den 11 februari är det extremt många, framför allt kvinnor, som har hört av sig till Linda. En gäst gav henne till och med ett halsband med Pippi Långstrump. Och Linda är otroligt tacksam för alla som stöttat henne. Även om hon inte känner alla som tagit kontakt så har det ändå hjälpt att de funnits där.
När vi sågs sist hade Linda en målbild: om det inte var cancer så skulle hon öppna flaskan med champagne som legat i kylen sedan efter operationen.
Hur smakade det?
– Fy fan alltså, det var så jäkla gott, Elin. Jag har tittat på den där flaskan och svurit åt den. Och när jag väl fick öppna den ... det var en seger.
Linda Åhman.