Den gamla delen av landningsbanan måste få ny asfalt.
Posten med de åtta miljonerna finns med i investeringsbudgeten för 2026 och ska främst användas till ny asfalt, enligt Sara Dolk, tillförordnad samhällsbyggnadschef på Västerviks kommun.
– Nuvarande asfaltsbeläggning är från 1978, alltså 45 år gammal, skriver hon i ett mejl till oss, och fortsätter;
– Detta måste göras oavsett vilken typ av flygslag, till exempel brandflyg, större drönare, privatflyg, eller småcharter och möjligen på längre sikt ambulansflyg, som ska nyttja flygplatsen.
Sara Dolk förklarar att det exempelvis finns sprickor som behöver tätas. Det behöver även sättas upp en del stängsel, av säkerhetsskäl.
Pengarna finns med i investeringsplanen för 2026, betyder det att inga ambulansflyg kommer kunna landa här förrän tidigast om tre-fyra år när asfalteringen kan vara klar?
– Under förutsättning att inflygningszonen blir klar så finns möjlighet för ambulansflyg att landa på den befintliga, men väldigt dåliga, asfalten.
Flygplatsens landningsbana förlängdes 2017 med målsättningen att bland annat ambulansflyg skulle kunna starta och landa i Västervik. Men det visade sig bli en mer komplicerad fråga än politikerna räknat med – och betydligt kostsammare. En av knäckfrågorna är att kommunen måste ha kontroll över marken runt flygplatsen. Innan dess ger inte Transportstyrelsen tillstånd att använda förlängningen. Kommunen hoppas kunna tvångsinlösa marken från de nuvarande markägarna, och det pågår just nu en lantmäteriförrättning för att få till stånd detta.
Lantmäteriets uppdrag är att utreda vad marken är värd. David Björnsson, funktionschef på Lantmäteriet, berättar att det hittills hållits två möten i ärendet. När själva värderingen är klar ska sakägarna få lämna synpunkter, och därefter fattas ett beslut i ärendet. Hur lång tid det kommer ta kan inte David Björnsson säga idag.
Tas alla ärenden som kommer in i tur och ordning eller finns det någon särskild prioriteringsordning utifrån vad det är för typ av ärenden? Hur högt prioriteras detta fall?
– Ärendet gällande Västervik Mommehål 1:29 hade inga prioriteringsgrunder och det fanns inget yrkande om förtur. Därför har ärendet hanterats efter turordning. Ärendet har delvis fått pausas under pandemin då formella möten med sakägare inte gick att genomföra, svarar David Björnsson.
Enligt Lantmäteriets hemsida är den genomsnittliga väntetiden för en förrättning nio månader.