Rädda Barnens logga.
Hon signalerade redan för tre år sedan.
Inför årsmötet på Mejeriet tisdagen den 27 februari har hon bestämt sig för att lämna ordförandeposten.
– Jag fyller 77 år och vi måste föryngra oss. Medelåldern i styrelsen ligger runt 80. Vi är nio pensionärer och två småbarnsföräldrar, berättar Ingalena Josefsson.
Fem personer av de elva har bestämt sig för att avgå. Valberedningen står inför ett svårt uppdrag.
– Det är väldigt svårt att engagera människor att åta sig formella sysslor i styrelser. Däremot vill många hjälpa till praktiskt med olika saker, säger hon.
I slutet av förra året fyllde Rädda Barnens Västerviksförening 80 år. Risken är stor att den inte blir äldre.
– Vi måste ha ordförande, vice ordförande, sekreterare och kassör. Annars läggs föreningen ned.
Kassören Lars-Åke Lindbom är över 80 år och tänker fortsätta på nyckelpositionen. Han behöver nytt sällskap i styrelsen.
Vid senaste årsskiftet tvingades Rädda Barnen i Vimmerby lägga ner och deras medlemmar överfördes till Västervik som nu har cirka 500 medlemmar. Samtidigt vacklar både Kalmar och Oskarshamn.
Ett annat problem är att föreningens projektanställning av Carina Frisk upphör 31 mars. Försöken att få henne kvar att jobba med utrikesfödda barn i kommunen har inte lyckats.
– Jag tror att det vore en förlust för oss i Västervik om vi tvingades lägga ner vår lokalförening.
Ingalena lägger ner omkring tio timmar i veckan på sitt uppdrag inom Rädda Barnen.
Trots de svåra utmaningarna betonar Ingalena Josefsson att det finns så mycket positivt i att jobba för Rädda Barnens verksamhet.
– Vi gör mycket, och vi får mycket mer tillbaka än vi ger. Det finns så mycket tacksamhet. Vi försöker vara med och vi kan göra så mycket nytta, säger Ingalena Josefsson.
Under flera år har man, i samarbete med Marieborgskyrkan och Röda Korset, haft språkcafé för syrier och ukrainare.
– Vi har de senaste åren stöttat barn och familjer i Västervik med cirka 500 000 kronor. Vi verkar i det tysta och vill vara med i hela kommunen, berättar hon.
Föreningen har jobbat mycket med barnrättsliga frågor i skolans värld och påverkat kommunstyrelsen. Man har hjälpt till med pengar till behövande i Afghanistan och Syrien, på senare tid även Ukraina och Gaza.
Nu sitter Ingalena Josefsson i en jobbig sits, som gisslan för föreningens överlevnad.
– Jo, det känns lite så. Jag kan tänka mig att finnas kvar i styrelsen och vara mentor för en ny ordförande. Men jag har bestämt mig och sagt definitivt nej till att fortsätta som ordförande. Jag hade hoppats att det skulle finnas någon som kan ta vid nu, säger hon.
Hon uppskattar att hon lägger ett tiotal timmar per vecka på uppdraget för Rädda Barnen.
Vad kan det vara som avskräcker från att ta över?
– Det finns de som säger att de kan göra det när de går i pension och jag förstår dem. Det är svårt att orka med vid sidan om ett jobb. Jag tar kanske på mig för mycket och kunde vara bättre på konsten att delegera. Istället gör jag det själv.
Ingalena ser en risk att Västerviksföreningen tvingas lägga ner.
Kanske är det här tecken på att det svenska föreningsengagemanget kan vara på utdöende.
Liknande problem har Västerviks manskör som har funnits sedan 1912. Nu ligger medelåldern runt 70 år och man är endast 25–30 som regelbundet sjunger på övningar och uppträdanden som valborgsfirandet i Västervik.
Lions Club Norra Tjust avvecklades förra året och ledarproblem finns inom idrottsföreningar och på många håll.
LÄS MER: Professor tillbakavisar "myten" om föreningslivets död (VT-artikel från 2020)