Malin Haller, Herman Lidestam, Saida Haller och Linn Ruwoldt på Överums ridskola. I bakgrunden hästarna Zigge och Walle.
När ridskolan firade sitt 20-årsjubileum 2018 var tio procent av eleverna killar. I dag är den andelen betydligt lägre, eller ungefär hälften.
Malin Haller, ridskolechef i Överum, berättar att de tidigare hade riktade satsningar, i form av riddargrupper, för att locka killar. Det var populärt i början.
Hon vet inte varför det är färre killar som rider nu, men tror att det har att göra med kompistryck. Att killar som rider kan bli retade.
Herman Lidestam, aktiv ryttare i Överums hästsportförening, har ridit sedan han var fem år. Nu är han 18. Även han säger sig ha blivit retad för att han rider, men han har inte tagit åt sig av det.
Du har inte funderat på att sluta, för att du är i minoritet?
– Nej, inte på grund av det. Intresset har dippat ibland, men jag har alltid kommit tillbaka. Jag kan inte vara borta från stallet i mer än en vecka, säger han.
Att antalet elever i Överum har ökat, beror till viss del på att ridskolor i Valdemarsvik och Åtvidaberg har stängt eller dragit ner, samtidigt som barnkullarna börjar bli större igen.
Saida Haller och Linn Ruwoldt, som också rider i Överum, har två teorier om varför så många vill rida där, även om de får pendla långt:
– Det är en lite mindre ridskola, så det blir mer gemenskap, säger Linn.
– Jag tror att stämningen gör ganska mycket, och att vi har fina hästar, säger Saida.
Malin Haller tycker att det är viktigt att det finns olika slags hästar på en ridskola, eftersom ryttare är olika och vill olika saker med sin ridning.
– Alla måste få med sig något i ryggsäcken, när man åker hem.
Malin Haller, ridskolechef i Överum, är glad att många vill rida hos dem.
Vi skrev i vintras att ridskolan kämpade med höga kostnader för el och foder. Så är det fortfarande, men elkostnaderna kommer i alla fall att sjunka, tack vare flera investeringar. Klubben har nämligen fått drygt 140 000 kronor i bidrag till energiförbättringar.
– Vi byter till led-lampor och tilläggsisolerar sadelkamrarna och byter element i dem. Sadelkamrarna har varit dåligt isolerade, så elementen där har dragit multum, säger Malin.
När det gäller foderkostnaderna, är de fortsatt höga.
– Vi har köpt ensilage för över 100 000 kronor. Den kostar 1 000 kronor balen nu. Förra året var det 800 och året innan dess 500. Det är inte roligt, säger Malin.
Men ridskolan har också en del eget foder, vilket hjälper till ekonomiskt.
– Vi hoppas på en andraskörd nu, säger Malin.