Olika sorters garn passar bra till olika saker.
För några veckor sedan skrev vi om att det var brist på garn, när Loftahammars stickkafé ville hjälpa de ukrainska soldaterna med varma raggsockor.
Gensvaret blev minst sagt överväldigande. Efter artikeln i VT och efterlysning i bland annat en stickgrupp på Facebook, har det strömmat in garn. Runt väggarna i ett av rummen i Loftahammars bygdegård står kartonger och påsar ovanpå varandra.
Trodde ni att ni skulle få så mycket?
– Nej, absolut inte. Det har kommit kartonger från Skåne bland annat, säger Gunnel Strångert, en av dem som stickar till Ukraina.
När vi besöker stickkaféet, har Ingrid Gotin just kommit dit med garn.
– Jag stickar inte så mycket nu, utan väver mest, säger hon.
Siv Karlsson stickar däremot, särskilt strumpor. Och eftersom det behövs till soldaterna, ville hon vara med i detta. Men man måste inte sticka, för att vara med på träffarna i stickkaféet, om man inte kan eller vill.
– Man kan komma hit och bara vara social, säger Kristina Fritzell-Hedman, medan hon sätter på kaffe.
Kristina Fritzell-Hedman har fixat kaffe till stickkaféet.
De stickade grejerna skickas till Ukraina genom organisationen "Smeder utan gränser", som Annika Solfrid Reedman (då Rydberg) fick kontakt med när hon reste ner till Polen i våras, för att hjälpa ukrainska flyktingar.
I början var det mest raggsockor som efterfrågades, men nu har det visat sig att det även är bra om man stickar sådant som benvärmare, vantar och halsdukar.
– Det är bra, för vi har mycket syntetgarn också, och det kan man ju inte ha till sockor, säger Inger Ingmarsson, en av dem som stickar.
Rena syntetgarner är inte tillräckligt starka för att sticka sockor av, utan där är det bäst med ett ullgarn som har en mindre mängd syntet inblandat.
– Kombinationen ull och syntet gör att det blir slitstarkt, förklarar Ingrid Gotin.
Av garnet blir det bland annat raggsockor till soldaterna.
Den som vill vara med och sticka till Ukraina, men på grund av pandemin hellre sitter hemma, kan komma till bygdegården och hämta garn.
Om man däremot vill vara med på träffarna i bygdegården och sticka, men inte kan sticka, kan Siv Karlsson instruera hur man gör.
När vi träffas, ska Gunnel Strångert snart hämta mer garn i Västervik, där en person just har tömt sitt föräldrahem. Där fanns en hel del garn.
Gunnel är glad över allt garn som folk har skänkt till dem. Nu ska de sticka en massa bra saker till Ukraina av det. Det lovar hon.
– Det är ett förtroende som vi har fått.