Strandskatan har haft en positiv utveckling i skärgården.
Vi har tidigare berättat om Birgersons fågelinventeringar i den norra delen av Loftahammars ytterskärgård. Frånvaron av ejderungar har konstaterats även tidigare, men i år har det varit ovanligt dåligt. I alla fall i det område där Anders Birgerson har rört sig.
– Man ser en del ejder, men det är ingen som häckar. Jag har inte sett några ungar alls i år, men hört att andra har sett någon enstaka kull.
Han vet inte vad det beror på, men tror inte bara att det är havsörnen som ligger bakom nedgången.
Svärta och strandskata är två arter som det går bättre för. Anders Birgerson tycker också att gråhägern har blivit mycket vanligare i skärgården.
Fiskmås, skrattmås och silvertärna ligger kvar på ungefär samma nivå som tidigare år.
Gråtruten var betydligt vanligare förr, men den har fortfarande en koloni med ungefär 25 par på Ytterbys Skrämmaskär. Ön har fått sitt namn efter den stora koloni av skräntärnor – "skränmåsar" – som fanns där förr, men den ödelades av minkar någon gång i början på 1970-talet och det blev slutet på den epoken.
Vissa fågelarter förekommer inte i några större antal, men har heller inte minskat. Exempel på sådana är kustlabb, roskarl, småskrake och gravand.
På Ytterbys Skrämmaskär har gråtruten en fast koloni.
Tordmule och tobisgrissla, som har setts på andra håll i skärgården i Västerviks kommun, finns inte inom det område som Anders Birgerson bevakar.
– Just här verkar det vara en vit fläck på kartan för dem, säger han.
Havstruten häckar här och där. Bilden visar en vuxen fågel och två ungar.
Flera av de öar som vi passerar är fågelskyddsområden.