Första gången som ön var på rymmen var i början på september 2020. Då rev den med sig en flytbrygga, där två båtar låg förtöjda, innan den slutligen parkerade sig på tvären i sjön.
Sedan dess har den rört sig lite fram och tillbaka i omgångar.
I oktober 2020 berättade vi att den närmade sig bron. Det fanns en oro för vad som skulle kunna hända om den fastnade där, så att inte vattnet kunde passera.
Men så långt gick det aldrig. Då. Däremot var det en längre tid så att den effektivt täppte till kanotleden mellan Kogaren och Långsjön.
Innan allt detta hände låg ön under många år fridsamt vid östra stranden av den sjö som av ortsborna kallas för Kärret.
– För länge sedan var det ett kärr, med en å som gick rätt igenom, berättar Karin Thellman, när vi träffas i Hummelstad på torsdagen.
Kärret blev så småningom en sjö, men längs östra stranden fanns alltså ett stycke kärrliknande mark med form som en ö, fast precis intill stranden.
Alla trodde att ön satt fast där, men plötsligt lossnade den alltså och drev iväg 2020.
Nu har samma sak hänt igen. Efter att länge ha legat stilla längs den västra stranden i norra delen av Kärret, upptäckte ortsborna att den var på rymmen igen.
Den här gången har den dessutom delat sig i två ungefär lika stora halvor.
Karin Thellman fick höra vad som hänt av Marika Halvarsson, när de träffades på vävstugan i Hummelstad på onsdagen.
– Jag tänkte "attans, nu har ön slitit sig igen", säger Marika, när vi når henne på telefon dagen därpå.
Hon sa att de hade hoppats att ön, som senare alltså blev två, skulle stanna där den var.
– Där störde den ju ingen. Men nu kommer de väl att åka runt, båda två, gissar Marika.
Karin tror att det var den hårda blåsten den 14 april som fick ön att lossna, i kombination med det mycket höga vattenstånd som råder i sjön just nu.
– Så var det förra gången också. Då var det också mycket högt vattenstånd, säger hon.
När det är så, trycks ön liksom uppåt, vilket gör att rötterna inte orkar hålla emot längre om det börjar blåsa kraftigt.
– Vi skojade om i byalaget att vi skulle ha pålat fast den, men det är ju inte så lätt när det är kärrbotten, säger Karin.
Vi åker tillsammans runt Kärret och beskådar de båda öarna ur olika vinklar. Båda är nu lösa. Det syns tydligt var de låg fram tills helt nyligen, för där är det ingen växtlighet alls längs stranden.