Anne Jacobsson vid sitt skrivbord på Hagnäsgården.
För knappt två år sedan träffade vi Anne Jacobsson hemma på gården Kullen i byn Härnum utanför Edsbruk. Hon drabbades av covid-19 våren 2020, blev allvarligt sjuk och var sjukskriven länge.
Inte förrän på hösten året därpå kunde hon börja jobba så smått igen. Först bara två timmar per dag. Sakta gick hon upp i tid.
Men heltid funkar fortfarande inte.
– Jag jobbade heltid ett halvår, men det blev för mycket. Jag hann inte återhämta mig. Jag blev jätteledsen och stressad, säger hon.
Lösningen blev att hon gick ner i tid, visserligen bara från 100 till 94 procent, men det räcker, intygar hon. Då får hon två extra dagar ledigt på en femveckorsperiod.
– Det gör faktiskt stor skillnad.
Hon är också glad över att hon har så bra kollegor.
– Vi ser varandra. Det är så skönt. Man känner att man kan vara sig själv.
Två av dem tittar förbi medan vi pratar. Det är Eva-Lena Eklöf och Anette Hultberg. De håller med.
– Vi skrattar mycket och det är högt i tak, säger Eva-Lena.
Eva-Lena Eklöf, Anne Jacobsson och Anette Hultberg är arbetskamrater inom hemsjukvården i norra kommundelen.
Anne är fortfarande inte återställd efter att hon fick covid, även om hon har både smak och lukt.
Huvudvärken är ett bekymmer, och hon räknar inte heller med att den ska försvinna. Däremot kan hon hålla den i schack med medicin.
– Medicin får jag fortsätta med livet ut, för det verkar inte ge med sig. Men det är tur att det finns, säger hon.
Ibland blir det stressigt på jobbet. Särskilt om telefonen ringer, samtidigt som hon är på hembesök. Då gäller det att hitta strategier för att hantera det.
– Jag försöker andas emellan och inte bara göra besök efter besök.
Här, på Hagnäsgården i Gamleby, går Anne in till sitt kontor.
Såhär års, när dagarna är som kortast, är hon mån om att ta vara på det lilla ljus som ändå bjuds. Ett sätt att göra det är att gå en promenad på lunchen. Det är något som hon känner att hon mår bra av.
Ett annat sätt som hjälper henne att orka med dagarna, är att hon sätter på sig hörselkåpor eller öronproppar ibland, när hon är på kontoret. Det är ett sätt att skärma av. Hon måste ju inte höra precis allt som alla säger runtomkring hela tiden.
Anne älskar sitt jobb, men får påminna sig själv om att ta det lugnt ibland.
Samtidigt älskar hon verkligen sitt jobb inom hemsjukvården. Sättet som hon jobbar på, gör att hon får både omväxling och kontinuitet, två saker som hon uppskattar.
– Jag har 20–25 patienter som är "mina". Jag jobbar bara med patienter som bor hemma i eget boende. Det är fantastiskt roligt.
Om en kollega är ledig eller borta av annan anledning, tar hon även hand om andra patienter, liksom om det händer något akut.
Men även om hon gillar sitt jobb, kan det bli för mycket ibland. Huvudvärken och hjärntröttheten lurar alltid i bakgrunden, om hon inte passar sig. Det är inget som syns, om man inte blir övertrött. Då påverkas även balansen.
– Jag får inte ta på mig mer än jag orkar eller känner att jag kan hantera.
Riktiga krukväxter gör arbetsplatsen mysigare.
Det har varit svårt ibland att inse att det är såhär, tycker Anne.
– Jag vill att det ska gå undan, så jag tränar varje dag på att bromsa mig själv och inte bara "poff", säger hon med ett litet skratt.
Hon vet också att det inte bara är hon själv som behöver bli påmind om detta. Även hennes arbetskamrater är stressade emellanåt.
– Då säger jag "Ta det lugnt. Du kan inte göra mer än en sak i taget".
Men något som har blivit bättre, är att hon har lättare att komma ihåg saker nu. Hon skriver fortfarande upp allt möjligt, som ett stöd, men det mesta minns hon ändå.
– Känslan är att jag är tillbaka, men jag måste vårda det. Man får inse att man inte är någon supermänniska.
Anne är glad att kunna jobba igen, för hon mådde inte bra av att gå sjukskriven.