Sanningen är istället att kommunpolitikerna står för detta något överdrivna intresse. En rad tveksamma och väl kreativa politiska beslut har tagits genom åren för att stödja aktiebolaget Västervik IK:s A-lag.
I dagarna kom nyheten att kommunen köper inventarier i klubbens restaurang ”Hyllan” för två miljoner kronor. Det är uppenbart att även detta är ett riktat stöd kopplat till klubbens ekonomiska situation, snarare än att kommunen skulle ha någon nytta av inventarierna. I december meddelade företrädare för klubben att de behövde ett akut tillskott av kapital samt att klubben gick mot ett minusresultat på två miljoner (Dagens Vimmerby 13/2).
Kommunalråd Thomas Kronståhl uppger till VT (13/2). ”Det är klubben som byggt upp Hyllan. Det har varit så att de har kommit med idéer och så har vi inte velat göra. Då gjorde klubben det själva.”
Vi tar det igen. Kommunen tycker inte att en restaurang ska byggas enligt klubbens planer i kommunkoncernens ishall. Men klubben bygger den i alla fall. Och säljer den sedan till kommunen för två miljoner. Förutom att det är en allt för lättvindig syn på hur skattemedel ska användas går det inte att undvika frågan om hur lagligt kommunens förfarande är.
Ett rent bidrag till A-lagets aktiebolag vore olagligt, enligt kommunallagen 2:8. Det är därför man väljer den kreativa lösningen att köpa inventarier. Men för att det ska betraktas som ett köp och inte ett bidrag krävs att köpesumman på två miljoner motsvarar värdet på det som köps in. Någon värdering har dock inte synts till, enligt Marianne Gustafsson (V) som närvarade på kommunstyrelsens möte. Utan värdering med inventarielista är knappast stödet lagligt.
Låt oss göra en jämförelse. En restaurang i centrum satsar hårt på en stor uteservering och spelningar med kända artister för att locka gäster. Men satsningen regnar bort och restaurangen gör en stor förlust. Kommer då kommunen att täcka förlusten för företagaren och köpa uteserveringen (som ligger på kommunens mark) för motsvarande summa? Nej, det gör inte kommunen. Och så ska inte kommuner agera. Frågan är varför Västerviks kommunpolitiker ideligen hamnar i den här situationen?
En och annan hockeysupporter tycker sannolikt att det är en utmärkt användning av skattemedel. Men den stora andelen skattebetalare som inte bryr sig nämnvärt om ishockey undrar sannolikt varför deras skatteinbetalningar ska gå till ett elitlags misslyckade affärssatsningar.
Och kommunens övriga företagare vill nog gärna veta varför kommunen ständigt håller ett specifikt företag under armarna, på ett sätt de aldrig någonsin skulle göra för dem. Dessutom med pengar som företagarna själva skapar åt kommunen.
Det återstår att se om kommunfullmäktige tycker att kommunens bidrag till hockeylaget börjar bli genanta, eller om de fortsätter att hålla masken.