Mats Hasselquist.
Det blev viss debatt efter att kommunfullmäktige den 12 december beslutade vilka personer som ska ingå i kommunens styrelser, inklusive de kommunala bolagen. Då visade det sig att den nya ordföranden i de kommunala energibolagen, Mats Hasselquist, saknade partibeteckning.
Frågorna är relevanta eftersom förfarandet bryter mot den vanliga ordningen och berör några fundamentala demokratiska principer.
Därefter har dock Moderaternas Harald Hjalmarsson förtydligat att Hasselquist nominerats av dem och sitter på en av deras platser (VT 19/12). Det är ett viktigt klargörande. Det hade varit avsevärt mer problematiskt i demokratisk mening om det varken framgått politisk övertygelse eller på vems mandat han väljs. Givetvis ska väljarna veta vem som representerar dem, så även i politiskt tillsatta kommunala bolagsstyrelser.
Det är måhända önskvärt för transparensens skull att en politiskt tillsatt person redovisar sin politiska tillhörighet. Men, som Hasselquist själv påpekar på debattplats i VT (20/12), blir det fel att uppge en partitillhörighet som inte finns. Det kan ju såklart också vara så att Hasselquist helt enkelt inte vill uppge sin politiska övertygelse. Inte heller det behöver vara ett problem. Om en person väljs för sin kompetens och inte sina värderingar är det bättre att strunta i låtsaslekarna kring dennes övertygelser.
"Oavsett om Hasselquist vill det eller ej så representerar han inte bara medborgarna i allmänhet utan också det moderata partiet, och därmed Moderaternas väljare, i synnerhet", skriver ledarskribenten angående tillsättningen av en opolitisk ordförande i en av kommunens nämnder.
Därmed inte sagt att det går att vara ”partipolitiskt oberoende”, och ”bara representera sig själv”, som Hasselquist och Hjalmarsson är inne på. Det torde vara omöjligt i logisk och språklig mening att vara politiskt oberoende om man är politiskt tillsatt. Och som Larsson (S) poängterar kan det i styrelserna uppstå konflikter eller vägval som grundar sig i ideologi, och då blir det relevant vems mandat man sitter på.
Oavsett om Hasselquist vill det eller ej så representerar han inte bara medborgarna i allmänhet utan också det moderata partiet, och därmed Moderaternas väljare, i synnerhet.
Ett argument för att tillsätta en kandidat utan partibeteckning har varit att bolagen ska drivas affärsmässigt och att bolagsstyrelserna ska se till bolagets bästa. Den åsikten synes inte vara politiskt omtvistad. Men den kan ifrågasättas på flera grunder.
Dels finns det risker med att driva professionaliseringen av styrelserna alltför långt. Med ett alltigenom affärsmässigt tänkande riskerar bolagen att ta beslut och få inriktningar som varken väljarna eller kommunfullmäktige vill ha.
Kommunfullmäktige styr bolagen i första hand med bolagsordning och ägardirektiv. Men därutöver krävs det även en dialog mellan styrelseledamöterna och politikerna.
Här finns en risk för dold styrning. Att inbilla sig att det aldrig sker en informell dialog mellan styrelseledamöterna och partierna som nominerat dem är nog väl naivt. Särskilt allvarligt blir en situation där ägardirektiven är vaga, och den officiella hållningen är att styrelseledamöterna är oberoende. Samtidigt som det sker en inofficiell påverkan från partierna som nominerat dem, en styrning som blir dold för såväl medborgarna som politikerna i fullmäktige. Den risken blir ännu allvarligare när det gäller ordföranden i kommunala bolag.
Dessa risker pekar på vikten av att det tydligt framgår vilket parti personen formellt representerar så att besluten och inriktningen ska gå att förstå och granskas av väljare och medborgare.