Mer utbildning i bristyrken har av förklarliga skäl länge varit ett tydligt önskemål från det lokala näringslivet, skriver ledarskribenten.
I årets rankning om företagsklimatet sjönk området kompetensförsörjning som en sten med 45 placeringar, ned till plats 215 av landets 290 kommuner.
Trots kompetensbristen står många människor utan arbete och får inte riktigt chansen. Det är i de här två samtidiga problemen som man också måste hitta lösningarna. Hur får vi den tillgängliga arbetskraften att uppfylla arbetsgivarnas behov? Särskilt i det relativt isolerade Västervik måste vi hitta lokala lösningar på problemen.
Att utbilda fler personer i yrken där det finns behov är en given lösning. Och där lägger kommunen och regionen mycket energi på att få fler utbildningar. Men då krävs det så klart att arbetsgivarna tar sitt ansvar och ger studenterna en chans. Vilket de tydligen inte gör i tillräcklig grad. Enligt såväl campuschefen som det avgående kommunalrådet så råder det brist på praktikplatser (VT 13/10). Vilket riskerar att studenterna inte färdigställer utbildningen, samt att kommunen riskerar att förlora såväl kompetensen som utbildningarna.
Mer utbildning i bristyrken har av förklarliga skäl länge varit ett tydligt önskemål från det lokala näringslivet. Det är förvisso oklart om det rör sig om samma företag. Men det är hur som helst lite väl bekvämt att först ropa efter fler utbildningar och sedan inte släppa in studenterna på praktik.
Givetvis finns det arbetsgivare som tar ett stort ansvar på området, liksom det finns de som inte alls tar sin del av ansvaret. Här behöver näringslivet en självkontrollerande instans där företagen sätter press på varandra, i positiv mening, att ta emot praktikanter i den grad som den lokala kompetensförsörjningen behöver.
Och det räcker inte med att ta emot studentpraktikanter. Även arbetssökande behöver inkluderas i problemlösningen. Det ska sägas att undertecknad arbetar yrkesmässigt på området. Och därmed i någon mån har ett eget intresse i frågan. Men det har också gett vissa insikter med åren. Såsom att arbetsgivarna behöver ett nytt perspektiv på kompetensfrågan, där de själva tar ett större ansvar.
Idag förväntar sig många arbetsgivare att kunna anställa personal som redan är färdigutvecklad. Man söker personer med rätt personlighet och attityd, samt färdig kompetens i form av utbildning och erfarenhet.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
På senare tid har det offentliga utbildningssystemet tagit över allt större del av ansvaret för att förbereda personer till anställning. Och arbetsgivarna har vant sig vid det. Men man behöver inte gå särskilt många decennier tillbaka för att se att arbetsgivarna en gång i tiden tog in den lilla arbetskraft som fanns tillgänglig och utvecklade den på plats. Idag har vi åter en situation på arbetsmarknaden där arbetsgivarna har svårt att hitta personal. Nu behöver vi åter knyta an till tankesättet att kompetens är något man får på jobbet.
Med kompetensutveckling på arbetsplatsen under praktik eller anställning, i kombination med småskaliga utbildningslösningar, kommer vi långt. Och det behöver inte kosta arbetsgivarna något utöver energin som krävs för perspektivskiftet.
Den här utvecklingen pågår redan, men är i sin linda. Den behöver snabbas på. Det finns stora vinster att hämta, för näringsliv, offentlig verksamhet och samhällsekonomin, om vi löser kompetensproblemen lokalt i Västervik.