Diskussionerna kring det lilla huset på Odengatan 4 fortsätter. "Man skulle kunna tänka sig att miljö- och byggnadsnämnden skulle se extra noggrant på kulturmiljöns bevarande när det är andra delar av kommunen som låter kulturmiljövärden förfalla och sedan vill förstöra dem för gott. Men så verkar inte vara fallet", konstaterar ledarskribenten.
Innan jul rapporterade VT om hur det lilla huset på Odengatan 4 fått stå och förfalla av ägaren och som nu vill riva det.
Huset är sannolikt från slutet av 1800-talet och ingår i kommunens kulturmiljöprogram för mindre äldre och centrala trähus med särskilt värde att bevara. Enligt yttrande från länsmuseet är det ”starkt önskvärt” ur kulturhistoriskt perspektiv att huset bevaras, och att ”en del av historien går förlorad” om huset rivs.
Men trots kulturmiljöprogram och det synnerligen tydliga yttrandet från länsmuseet så tycker såväl tjänstemän som politiker i miljö- och byggnadsnämnden att huset kan få rivas (VT 29/11). I underlaget från tjänstemännen framgår att en avvägning gjorts mellan fastighetsägarens kostnad för renovering och de allmänna kulturhistoriska värdena. Och finner att de senare inte påverkas så mycket att det väger över fastighetsägarens kostnader.
Det besvärande i sammanhanget är inte bara att kommunens hänsyn till kulturmiljön verkar slå så olika mellan olika ärenden. I det här fallet är det dessutom kommunkoncernen som själva är fastighetsägare i form av kommunens bostadsbolag. Man skulle kunna tänka sig att miljö- och byggnadsnämnden skulle se extra noggrant på kulturmiljöns bevarande när det är andra delar av kommunen som låter kulturmiljövärden förfalla och sedan vill förstöra dem för gott. Men så verkar inte vara fallet.
"Bilden man får är att Bostadsbolaget själva inte sett något värde i byggnaden, och därför inte underhållit den. Trots lagstiftningens krav på det. När sedan huset håller på att ramla sönder anger Bostadsbolaget säkerheten som skäl till att riva det", skriver ledarskribenten.
Extra pikant i sammanhanget är skälen till rivningen. Bilden man får är att Bostadsbolaget själva inte sett något värde i byggnaden, och därför inte underhållit den. Trots lagstiftningens krav på det. När sedan huset håller på att ramla sönder anger Bostadsbolaget säkerheten som skäl till att riva det. Men som VT rapporterar om (3/12) har Bostadsbolaget planer på att bygga nya bostäder i området. Och i de planerna verkar det vara viktigt att det lilla huset på Odengatan inte står kvar.
Sammantaget blir hela historien besvärande för både Bostadsbolaget och kommunen. Vad tycker egentligen miljö- och byggnadsnämnden att medborgarna ska lära sig av den? Att begränsande och tvingande regelverk gäller alla inklusive kommunen själv? Eller att de bara gäller medborgarna?
För varje sådant här beslut lär det bli allt svårare för kommunen att motivera begränsningar för enskilda innevånare. Särskilt detta beslutet som motiverades med att det kommunala bostadsbolagets kostnader för att hålla byggnader i skick väger tyngre än det allmänna kulturhistoriska värdet. En enskild fastighetsägares kostnader och ekonomiska intressen torde därför väga ännu tyngre än ett allmänt bostadsbolag.
"Och möjligen kommer kommunen alltmer att akta sig för beslut som begränsar enskilda fastighetsägare på grund av kulturmiljön. Men då riskerar värdefulla kulturmiljöer att fortsätta försvinna. Och frågan uppstår vad vi egentligen ska ha kulturmiljöprogrammet till."
Och möjligen kommer kommunen alltmer att akta sig för beslut som begränsar enskilda fastighetsägare på grund av kulturmiljön. Men då riskerar värdefulla kulturmiljöer att fortsätta försvinna. Och frågan uppstår vad vi egentligen ska ha kulturmiljöprogrammet till.
Det synes uppstått en viss rättsosäkerhet på området. Hur ska man som innevånare egentligen veta vilka värden som väger tyngst?
På VT:s debattsida ställdes frågan vad kommunrevisionen gör för att granska saken. Svaret, även det på debattplats, är att det är upp till den nyvalda revisionsgruppen att avgöra vilka områden som ska granskas.
Med tanke på den osäkerhet som synes råda i praxis från kommunen, och de principiella konflikter som är inbyggda på området, kan det vara en välgärning om revisionen tittade på närmare saken.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.