Nyligen lämnade moderatpolitikern in en motion om att benämna en gata i Edsbruk efter Börje och hans föräldrar. Sambandet är givetvis helt slumpmässigt. Hjalmarsson vill såklart inte upp namnge en gata efter Ekholm för att de är gamla klasskamrater. Nej, han vill uppmärksamma Börje eftersom han... spelade fotboll i Edsbruks IF.
Hjalmarsson argumenterar för att lyfta fram historiska personer som haft betydelse för samhället. Och Börjes föräldrar synes, som fabrikschef och distriktssköterska, haft en betydelse för Edsbruk. De kan givetvis få en gata. Exakt hur den avsevärt mer kända sonen, som snabbt flyttade från orten och sedermera blev mångårig vd inom Wallenbergsfären, passar in i beskrivningen är lite mer oklart. Han måste verkligen ha gjort intryck som fotbollsspelare.
Ett tilltänkt namn som fått ännu större uppmärksamhet är Roger Kaliffs torg, som det socialdemokratiska styret i Kalmar har beslutat om. Roger Kaliff är kommunfullmäktiges socialdemokratiska ordförande och har tidigare varit kommunalråd i många år. Det socialdemokratiska sambandet är givetvis helt slumpmässigt.
Nu ska sägas att vi inte vet om Västerviks Arbetarekommun bär på samma tendenser som sina partikamrater i Kalmar. Men det finns skäl att undvika att Stora torget slumpmässigt döps om till ”Dan Nilssons torg”. Och att Storgatan döps om till ”Den eviga ledarens, den vägledande solstrålens, den socialistiska framtidens sol, folkets fader och garanten för fosterlandets enandes gata”. Även om det vore ett slagkraftigt namn. Och skulle sätta kommunen på kartan.
Ogenerade hyllningar till det egna politiska ledarskiktet och de egna kompisarna passar helt enkelt bättre i stater där ledaren inte byts ut förrän vid sin död, och ibland inte ens då.
Rekommendationen är också att vänta länge efter en persons död innan man använder dennes namn på platser. Enligt såväl FN, Lantmäteriet och Västerviks kommuns egen policy på området. Det är en god rekommendation. Det kan behövas tid innan en livsgärning kan utvärderas korrekt. Dessutom har döda personer fördelen att de känner måttlig tacksamhetsskuld för sitt gatunamn och att det är komplicerat att försöka driva in gentjänster av dem.
Att använda historiska personer som varit betydelsefulla för bygden är annars en mycket god idé som skulle kunna utnyttjas i högre grad. Vi har en tillväxt i bostadsområden och det vore uppfriskande med gator som heter något annat än de intill förväxling lika ek-skogs-ängs-hags-kust-sjö-gator som nu poppar upp och som man aldrig lär sig var de ligger. Att använda historiska personer värnar även vårt kulturella och historiska arv och kan peka på förebilder.
Det torde inte vara svårt att hitta lämpliga alternativ. Såsom de fyra bröder som 1897 startade Bröderna Styrenius stenhuggeri. De blev betydande för samhället då de var en relativt stor arbetsgivare och var en del av den vid tiden viktiga stenindustrin i Västervik. De utgör också ett stimulerande exempel där familjen på några få generationer med hårt arbete och kunskap tog sig från att vara backstugusittare till torpare och vidare till stenhuggarlärlingar och entreprenörer. Dessutom har de fördelen att vara döda.
Det finns många andra som bör lyftas i kommunens namngivning och detta är endast ett exempel. Att de föreslagna bröderna har samma efternamn som undertecknad är självfallet en ren slump.