Stämmer det att barnen idag är mer rastlösa än tidigare?

Den senaste veckan har vi publicerat en rad artiklar som berättat om det pressade läget inom förskolan i Västervik. Personal som mår dåligt och chefer som slår larm. Ämnet engagerar. Men det är särskilt ett stycke som väcker mest oro i mig.

Förmågan att sitta still för en samling har blivit sämre, bland barnen som förskolläraren "Sandra" möter. Det kryper i barnens ben, vittnar hon om. Genrebild.

Förmågan att sitta still för en samling har blivit sämre, bland barnen som förskolläraren "Sandra" möter. Det kryper i barnens ben, vittnar hon om. Genrebild.

Foto: NTB

Västervik2024-06-09 16:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns att läsa i artikeln om förskolläraren "Sandra", som är sjukskriven för utmattning. 

"Samtidigt är barnen mer rastlösa, känner hon, och behöver mer stimulans än förr. Det är svårt att hålla i några längre samlingar. En kompis som också är förskollärare berättade en dag entusiastiskt för Sandra att "idag kunde jag ha samling i fem minuter!", som att det vore en stor bedrift".

För oavsett bemanningens nivå, gruppernas storlek eller för den delen pedagogens fingertoppskänsla, så anar jag att det finns en större berättelse att fånga. 

Och jag tror att ni läsare sitter på många viktiga iakttagelser.

Jag är själv förälder till tre alldeles underbara barn mellan 11 och 15 år, och får se dem växa upp i ett samhälle som på många sätt är likt det jag växte upp i. På många sätt är det också helt annorlunda.

I synnerhet gällande det sociala spelet i digital form, och stimulansen de får i form av flöden i sociala medier. Tiktok, Instagram, Youtube. Vindsnabb kommunikation i olika grupper på Snapchat. Tiktok är oerhört inspirerande på flera sätt och uppmuntrar till kreativitet och egen delaktighet, men kan samtidigt vara en effektiv och destruktiv kurs i konsten att avfärda människor på tre sekunder.

– Nähä, inte intressant ... jag scrollar vidare.

Vad händer när samma beteende förs över i mötet med människor, i skolan, på stan, i hemmet?

Eller i förskolesamlingen någonstans i Västerviks kommun.

Det är lätt att bli alarmistisk i såna här samtal, men sanningen brukar ju finnas någonstans mitt emellan panik och låt-gå-mentalitet. Tiktok må vara problematiskt och till och med under världspolitisk diskussion, men det som danar barnen av idag är också mycket annat. Vi vuxna till exempel. Barn gör ju som bekant inte som vi säger, utan som vi gör.

Jag skulle vilja höra era tankar om detta. Skriv en kommentar här under, eller skicka in en insändare till opinion@vt.se. Du behöver inte skriva ditt riktiga namn om du inte vill, men jag tror att det är värdefullt att veta i vilken roll du uttalar dig. Som förälder, pedagog, far- eller morförälder, granne eller, ja, vad det nu må vara. Det blir lättare för oss andra att värdera dina ord då.

Tillsammans kan vi bredda bilden av vad det är att vara barn idag. Och förälder.