Jag läser i tidningen att det fanns en motion om att återuppväcka de nedlagda fritidsgårdarna på Skogshaga och Fågelbäret men att kommunstyrelsen inte bifallit förslaget. Det skär i hjärtat att läsa detta och frustrationen som skattebetalande kommuninvånare är stor.

Behovsanalysen är redan klar vilket verksamhetschefen för fritidsgårdarna Mårten Öhrling reodgjort för. Barnen står i kö för att få komma in på den mobila fritidsgården som finns totalt två gånger per vecka, en i vardera stadsdel. 

Man säger att det är en fråga om pengar. Tre miljoner skulle det kosta att starta upp två nya fritidsgårdar då lokalkostnaderna förblir oförändrade. För det första bör man inte se detta som kostnader utan investeringar. Investeringar i våra barn och unga i en mörk tid som kantas av lågkonjunktur, klimathot, krigshot, kriminalitet och ekonomisk stress. Dessutom en digital värld där vi behöver värna om relationer mellan människor och fysisk aktivitet. 

Konsekvenserna på kort och lång sikt är självklara för de flesta kommuninvånare vill jag påstå. Våra skattepengar behöver användas på ett sätt som gynnar helheten och framtiden. Genom att satsa på fritidsgårdar som kan hjälpa till att skapa en meningsfull och glädjande fritid för barn och unga vilket kan motverka ensamhet, stillasittande, nedstämdhet och psykisk ohälsa. Tre miljoner låter som en väldigt liten kostnad för kommunen och ter sig som väldigt välinvesterade pengar. 

Visst behövs även fler fältare och kuratorer. Men genom fritidsgårdar kan man nå väldigt många väldigt snabbt och de positiva konsekvenserna kommer inte låta vänta på sig. Att man någonsin fick lägga ner fritidsgårdar och diskon för ungdomar är närmast oförlåtligt men att man inte återupptar möjligheten till positiva upplevelser för barn och unga är oförlåtligt.