Ivo, Inspektionen för vård om omsorg, har gjort en stor granskning av äldreomsorgen i landets kommuner. Äldreomsorgen i Västervik får kritik på flera områden, det handlar bland annat om personal med bristande språkkunskaper, brister i läkemedelshanteringen och bristande personalkontinuitet. Jag blir ledsen när jag läser i VT att socialchefen i vår kommun bemöter kritiken från Ivo med att han tycker att ”Det allra, allra mesta fungerar bra" och att Ivos kritik inte kommer som en överraskning.
Jag förstår inte att man kan säga att något är bra, när den som behöver mest omvårdnad och behöver bli förstådd till 110 procent och som behöver ha personer i sin närhet som man känner igen inte får dessa grundläggande premisser. Då är det allt annat än bra.
Att inte kunna berätta hur man mår för någon som förstår ens språk – hur i hela friden ska man då kunna få rätt omvårdnad? Inte ett ont ord om personalen, svensktalande eller inte. Det är inte deras fel. Det är den som sitter på bestämmandestolen som anställer personer som inte är färdigutbildade för att ge rätt medicin eller att på rätt sätt ta hand om en döende åldring.
Tänk om ni skulle ta och se över hur ni vill att era äldre och hur ni själva skulle vilja ha det när livet går mot sitt slut. Gör det, sätt er ner med mor och far eller finaste farmor och låtsas att ni är 80 plus. Och tänk efter.
Ska det sparas, gör det då på saker som inte försämrar för gamla och för barnen. Rota ordentligt så kommer ni att hitta många, många saker som går att spara på!