Marielle Friman har fyra ridskolehästar i dagsläget.
Systrarna Emina Kroon och Maja Kovacevic är redan på plats. De brukar vara här flera kvällar i veckan och både lördag och söndag.
Här i stallet bor för tillfället fem hästar. Fyra av dem är ridskolehästar: Madicken, Jum-Jum, Farbror Melker och Pippi.
Astrid Lindgren-temat är medvetet.
– Jag tycker att Astrid Lindgren hade en bra filosofi och jag har anammat den, säger Marielle Friman.
Hon går in i hagen till Farbror Melker och hälsar på honom.
Marielle Friman har länge drömt om att starta en rehabmottagning för hästar, en plats dit hästar kan komma för att vila upp sig.
När hon letade för fullt efter ett ställe att hyra fick hon reda på att före detta Valstadkollektivet i Verkebäck stod tomt. Strax ovanför boningshusen ligger ett stall och det var stallet som gjorde att Marielle slog till.
Det här var alldeles i början av coronapandemin och det gjorde det knepigt att starta upp rehabverksamheten. Läget var för osäkert, eftersom alla landets tävlingshästar inte kunde tävla och därför inte heller behövde rehabilitering.
Marielle valde att satsa på ridskoleverksamhet istället och det är först nu i höst som hon har kunnat dra i gång ridskolan ordentligt.
Men hon tänker lite annorlunda. Det är ingen traditionell ridskola.
– Först och främst vill jag ge plats åt de barn som inte har förmågan att kunna vara med i större sammanhang.
Systrarna Emina Kroon och Maja Kovacevic tar ut Pippi och Jum-Jum ur hagen. Marielle Friman hjälper till.
Stall Viljebackens barngrupper är anpassade för barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF-diagnoser, men Marielle Friman tillägger att alla givetvis är välkomna.
Hon berättar att barngrupperna är små och lektionerna är mellan en och en halv och två timmar långa.
– Jag har börjat i väldigt liten skala och jag har valt att jobba individuellt med barnen.
Marielle är mån om att ha gott om tid. Barnen får göra övningar i kroppskontroll och andningsövningar.
På stallväggen finns bildstöd som visar hur barnen ska göra när de tar hand om hästarna.
Hon arbetar med bildstöd och i stallet finns bilder som visar vad barnen får göra och vad som inte är tillåtet. Det som är viktigt i stallet är att alla är kompisar, man måste använda hjälm, lyssna på instruktioner och det är också viktigt att ge andra beröm. Hästarna i stallet får inte matas, barnen får inte springa, skrika eller gå bakom hästen.
– De får lära sig att när man är med hästarna ska man vara tyst och lugn. Sen får de stimma så mycket de vill vid sidan av. Jag tror att det är svårt för ett barn som har mycket energi att behöva stå still och lyssna.
Marielle berättar att alla som börjar i ridskolan får ett papper som berättar hur man ska vara i stallet.
– Man ska vara en god kamrat och hjälpa till om någon ber om hjälp. Bland annat. Och man ska respektera att alla har olika mål med varför de är här.
Maja Kovacevic, Marielle Friman och Emina Kroon är på väg upp till stallet.
Systrarna Emina Kroon och Maja Kovacevic, som är 14 och 12 år, har varit med sen starten.
– Vi bodde grannar i Västervik förut så vi känner varandra väl, säger Marielle.
Emina och Maja tar hand om hästarna och hjälper till med det mesta. De har lärt sig mycket under den här tiden. Emina har blivit modigare. Tidigare vågade hon inte gå in i en affär själv, nu går hon till och med in och frågar om hon får sätta upp en lapp i entrén. Maja har lärt sig att säga vad hon tycker och säga ifrån.
– Jag hoppas att jag ska kunna ge barnen verktygslåda, som de kan använda i livet, och det är roligt att se när de utvecklas. Här får de lära sig att man behöver vara inkännande mot djur och förhoppningsvis kan de ta med sig den lärdomen till andra situationer i livet, säger Marielle Friman.
Vad betyder det för er att vara här, Emina och Maja?
– Allt. Vi är här flera dagar i veckan och hela helgerna, säger 14-åriga Emina.
– Jag längtar efter att komma hit när jag inte är här, säger 12-åriga Maja.
I stallet bor kaninen Tjorven som älskar gos.
För tillfället kommer en "hemmasittare" till Stall Viljebacken en dag i veckan och Marielle Friman har också planer på att renovera ett av de mindre husen dit de ska kunna gå att komma och bara vara.
– Det ska vara lite som en fritidsgård och ett ställe där man kan göra läxor.
Hon har också dragit i gång något som hon kallar "Chilla med Tjorven". Tjorven är en kanin som bor i stallet.
– Om du går in och sätter dig hos Tjorven så hoppar hon fram till dig och lägger sig helt platt. Om du slutar klappa henne kommer hon börja krafsa med fötterna och då måste du fortsätta klappa henne, säger Marielle och sätter sig på knä och börjar gosa med den stora vita kaninen.
Hon berättar att det händer att barn kommer ut från Tjorvens box lite rödmosiga. Ibland tror till och med att de blir så lugna och avslappnade att de slumrar till en stund där inne.
Idén till "Chilla med Tjorven" fick Marielle när hon lekte med sitt gudbarn.
– Vi har en sten i deras trädgård som vi kallar för "Chillstenen". Egentligen började det med att jag blev trött på att leka, men nu har mitt gudbarn kopplat ihop stenen med att hitta ett lugn och nu händer det att han sätter sig på stenen när han behöver lugna ner sig och vara i fred.
Marielle Friman tillsammans med Maja Kovacevic och ponnyn Farbror Melker.
Varför har du startat Viljebacken? Vad är din drivkraft?
– Jag gör det för min egen skull. Jag tycker att det är kul. Här får jag utlopp för allt jag tycker om att göra. Folk brukar säga att man ska växa upp och bli vuxen, men nu när jag är 40 så känner jag att jag inte behöver det. Jag vill göra det här och jag vill inte ha det på något annat sätt. Här kan jag vara entreprenör och även göra allt annat som jag tycker är kul. Jag tycker om att stötta och se att de jag hjälper lyckas, säger Marielle Friman.
Hon inspireras av och gör det också för sin gudson.
– Mitt ena gudbarn har jättesvårigheter med ADHD och autism, så mycket baseras på honom. Sen är jag själv hyperaktiv och har lite dålig impulskontroll. Jag blir väldigt lugn när jag är ute i naturen eller när jag är med djur så mycket bygger på vad jag själv mår bra av.
Här brukar ridgrupperna samlas. Marielle Friman tillsammans med Maja Kovacevic och Emina Kroon.
Marielle Friman tillbringade själv mycket tid i stallet som ung och hon hade egen häst även innan hon startade upp Stall Viljebacken.
– Jag var jämt på ridskolan. Om någon bad mig tömma en skottkärra med bajs sa jag glatt "ja", säger hon.
– Och sen gillar jag djur. Jag tog med mig skadade fåglar från skogen och hjälpte dem när jag var liten. Jag lekte med farfar och farmors jakthundar och knackade på hos grannar som hade hund och frågade om jag fick gå på en promenad.
Marielle Friman har ingen ridlärarutbildning, men hon ser inte det som ett hinder utan snarare en möjlighet. Och hon tillägger att hon är utbildad simlärare och även har läst kurser i pedagogik och motorisk färdighet.
I fjol bjöd Marielle Friman och Stall Viljebacken kommunens äldreboenden på Luciauppträdande. Bilden är en arkivbild.
Förutom att vara egen företagare och driva Stall Viljebacken studerar hon digital marknadsföring och kommunikation just nu och jobbar extra på både Granngården och i kassan på KLT:s resecentrum i Västervik.
Marielle Friman har redan börjat samarbeta med äldreomsorgen i Västerviks kommun och hon hoppas att fler samarbeten blir möjliga så småningom, bland annat med skolor och med vården.
Vid lucia lussade Stall Viljebacken för de äldre på kommunens äldreboenden och i våras fick de boende åka häst och vagn.
– Det var jätteuppskattat, säger Marielle Friman.
Fotnot: Hästen Pippi finns tyvärr inte längre, Marielle Friman var tvungen att avliva den.
Marielle Friman gosar med Jum-Jum. Till vänster sitter Emina Kroon på huk och till höger Maja Kovacevic med Pippi.
Marielle Friman har filosofin att alla ska få vara sig själva. Därför är kassarna i regnbågens färger.
Farbror Melker är en trygg följeslagare som älskar att dra vagn.
Marielle Friman visar bildstöden i stallet. Hon säger att barnen gillar skylten med budskapet om att ge beröm.
Här höll Valstadkollektivet till i nästan 30 års tid. Nu används lokalerna av Stall Viljebacken.
Vid varje sadelplats finns ett foto på vilken häst sadeln tillhör.
Här höll Valstadkollektivet till i nästan 30 år.