Den vackra gamla villan på Djurgårdsgatan var det som fick paret att välja Västervik. Ida är ursprungligen från Örnsköldsvik, men Martin växte upp på en bondgård utanför Odensvi.
Under pandemiåren passade en del på att lämna storstan för landet, eller någon mindre stad. Tack vare att arbetsgivare både tillät och uppmuntrade till hemarbete kunde många av inflyttarna ha kvar sina jobb på andra orter.
I VT:s artikelserie om hemvändare 2021 intervjuade vi några av de som flyttat till Västervik, däribland Martin Linderson och Ida Edlund. Paret bodde tidigare i Linköping, där Martin jobbade som ledare för en grupp teknikkonsulter med kunder inom produktutveckling. Ett jobb som han kunde fortsätta med i Västervik, på distans. Ida fick jobb som ögonsjuksköterska på sjukhuset. Familjen flyttade in i en ståtlig, gul 1930-talsvilla på Djurgårdsgatan.
Nu är pandemin över, men familjen finns kvar i Västervik. Martin har varit med och startat ett nytt bolag, där man hyr ut mindre erfarna konsulter inom samma nisch – men till en lägre kostnad. En win-win enligt Martin, då vissa kunder inte behöver så erfarna konsulter, samtidigt som man kan fånga upp fler nyutexaminerade ingenjörer.
– Men jag är fortfarande operativ i Berotec, det gamla bolaget. Jag jobbar två dagar hemifrån, måndag och fredag, och är ute och reser de andra dagarna. De flesta kunderna finns i Östergötland, och vårt kontor är i Linköping.
Att pendla några dagar i veckan är inget problem, tycker Martin, särskilt inte sen de införskaffade en elbil. Familjen hinner äta både frukost och middag tillsammans, även de dagar Martin är på resande fot.
Ida Edlund och Martin Linderson med barnen Ingrid, Sixten och Axel.
Ett av familjens mål med att flytta till Västervik var att få mer social tid, att umgås med vänner. Så har det också blivit. De tycker inte att det har varit svårt att hitta nya kompisar.
Hur har ni hittat de nya vännerna?
– Främst via barnen och jobbet. Men också grannar, säger Ida.
– Du är ju en naturbegåvning där, Ida. Du är på två hockeyträningar med Axel, och så har du nya kompisar, säger Martin.
Vad är era bästa tips för att lära känna folk?
– Var inte blyg för att bjuda hem folk. Man blir alltid glad för att bli inbjuden. Våga tacka ja, häng på grejer, säger Ida.
– En hobby är bra. Det kan vara en bokklubb eller vad som helst, säger Martin.
Ida Edlund och Martin Linderson med dottern Ingrid.
Även barnen har kommit in bra i sin nya stad. Minstingen Ingrid har fyllt två år och går på förskola, medan mellanbrorsan Sixten precis börjat förskoleklass. Storebror Axel är sporttokig och spelar innebandy, fotboll och hockey. Och så kör han cross.
– Han hade gärna haft ännu fler aktiviteter, men där har vi satt en gräns, säger Martin.
Och hur går det med huset då? När vi besökte familjen sist hade de bytt ut kök och badrum, och renoverat flera rum invändigt. Sedan dess har de lagt mycket kraft på utsidan. Flera av bodarna i trädgården har renoverats, en fallfärdig lekstuga har rivits och buskar har röjts bort. Även villans tak har restaurerats.
– Vi gjorde ett hästjobb med taket förra sommaren. Vi bestämde oss för att behandla det gamla lertaket och skulle ta ner alla hela pannor, tvätta dem och lägga tillbaka dem igen. Men maskinen som vi skulle använda gick sönder, så det slutade med att vi fick göra allting för hand, berättar Martin.
Sedan vår förra intervju har paret bland annat renoverat bodarna i trädgården.
Både Martin och Ida gillar att hålla på med renovering och inredning, men med tre små barn är det svårt att få tid att jobba tillsammans. Därför är det främst Martin som lagt en stor del av sin fritid på huset. Nu börjar de äntligen känna sig färdiga.
– Det enda stora och tråkiga jobb som återstår är att dränera.
Sammantaget är paret nöjda med sitt val att lämna "storstan" för en mindre stad. Det har gjort livet enklare på många sätt. Allt är närmare.
– Det är närmare ut i naturen, närmare till skolan, och fem minuter till alla affärer. Axel hade inte haft möjlighet att hålla på med lika många aktiviteter om vi hade bott kvar i Linköping.
Ida Edlund, Martin Linderson och dottern Ingrid i villans rymliga kök.
Att stan är så liten att man ofta träffar på samma folk i olika sammanhang, och har mer koll på varandra, tycker de inte är någon nackdel. Däremot saknar både Ida och Martin – precis som de sa sist vi sågs – bättre förbindelser till andra städer.
– Det vore jättebra med bättre kommunikationer. Tänk ett tåg som tog 45 minuter till Linköping...
Martin önskar också att det fanns fler företag som sysslade med produktutveckling, som hans konsultföretag inriktar sig mot.
– Jag tänker på företag som Väderstad som tillverkar jordbruksmaskiner, och Saab. Det var jättetrist att biltillverkaren Inzile försvann, de hade behövts.
När vi träffas i oktober dignar äppelträdet i trädgården av frukt.