Ida, Martin och Ingrid utanför Villa Sjövalla. Villan byggdes på 1930-talet och har enbart haft två ägare tidigare.
Hemvändarna
Familjen bodde i en liten kyrkby på landet utanför Linköping, men hade börjat snegla på hus inne i stan när Ida fick syn på annonsen på Hemnet. En ståtlig, gul 1930-talsvilla precis vid vattnet på Djurgårdsgatan i Västervik. Villa Sjövalla.
Både Ida och Martin förälskade sig direkt – och hade egentligen bestämt sig redan innan de gick på visning.
– Det gick på en vecka, sedan hade vi köpt det. Vi kom bra överens med säljaren och fick köpa det innan budgivningen, berättar Ida.
Ida är ursprungligen från Örnsköldsvik, men Martin växte upp på en bondgård utanför Odensvi. Båda hade visserligen börjat bekanta sig med trakten efter att de tagit över en släktgård i Vimmerby kommun, men någon tanke på att flytta till Västervik hade de inte haft – mer än att de skojat om det. Det var huset som avgjorde saken.
– Men vi bodde ju på landet, och hade tagit över den där gården, så det blev som att vi hade två lantställen. Vi funderade på att flytta in till Linköping, men trots att husen kostar relativt mycket får man inte riktigt det man vill ha. När det här dök upp var det som att alla pusselbitar föll på plats, säger Martin.
Det kändes också som ett passande läge i livet att byta stad. Äldste sonen Axel skulle snart börja skolan, och situationen med corona gjorde det möjligt för Martin att sköta jobbet hemifrån. Han är egenföretagare med ansvar för en grupp teknikkonsulter med kunder inom produktutveckling, som jobbar med allt från försvars- och rymdindustri till jordbrukssektorn. Sjuksköterskan Ida är just nu föräldraledig med Ingrid, men fick snabbt en anställning på ögonmottagningen, där hon börjar någon gång nästa höst.
Ida Edlund är just nu föräldraledig med Ingrid, åtta månader, men är till yrket sjuksköterska.
Villan de köpt har ett svårslaget läge, med bara en gång- och cykelväg mellan tomten och strandlinjen. Men huset är gammalt, och både in- och utvändigt fanns en del att göra. Paret bestämde sig för att riva av plåstret på en gång. Under några intensiva månader spenderade Martin nästan all ledig tid i det nya huset medan resten av familjen var kvar hemma i Linköping.
Kök och badrum byttes ut, och de flesta övriga rum fick sig en rejäl make-over.
– Vi fick hjälp med kök, badrum och stambyte, men av resten gjorde jag det mesta själv. Man blir alltid chockad över hur jobbigt det är att renovera. Det är så mycket pyssel som man inte räknat med, konstaterar Martin.
I början av sommaren flyttade hela familjen in. Hittills trivs de bra med såväl staden som området och grannarna, och barnen har hittat många nya kompisar. Äldste sonen Axel har börjat med hockey. Han spelar även fotboll och handboll, och går på simskola.
– Och så vill jag börja med innebandy, säger Axel.
– Du gillar ju verkligen all sport, säger Ida och skrattar.
Sixten och Axel har varsitt rum i det nya huset. Sixten går på förskolan, och Axel har precis börjat skolan.
Ida beskriver sig själv som "extremt anpassningsbar" och det enda hon egentligen saknar från Linköping är vännerna där. Samtidigt tycker hon det har varit lätt att få kontakt med människor i Västervik. Med kortare avstånd är det också enklare att umgås – det är bara att springa över till varandra.
– Livet har blivit betydligt smidigare, det är max tio minuter till allt. Närheten gör hela vardagen enklare, vilket är precis vad vi efterfrågar just nu. Dessutom är det så fantastiskt vackert, var man än går!
Martin har några ungdomskompisar kvar i stan, men inget stort kontaktnät. Ibland, tycker han, kan det kännas konstigt att gå runt i en stad man känner utan och innan, men knappt känna igen en människa.
Vad har förändrats sedan du flyttade härifrån?
– Mycket har förändrats i hur man uppfattar stan. Det känns som det är mer positivt, det är lite mer "go". Det byggs för turism, det finns en ny fin hamn och det görs mycket reklam för Västervik. Det är som att folk har lite annan mentalitet jämfört med när jag var 20, inte så mycket bruksmentalitet längre.
Utsikten från familjens balkong är storslagen.
Ida och Martin tror att fler storstadsbor skulle vara sugna på att flytta till kommunen om det fanns möjlighet. Ida berättar om gamla kollegor som uttryckt sig längtansfullt när hon berättat om familjens planer: "åh, det har vi också tänkt på, det är så fint där!".
– Västervik skulle vinna mycket på att ha bättre kommunikationer. Då hade folk kunnat bo i den här fina miljön men samtidigt jobba kvar på företag i till exempel Linköping. Det skulle kunna finnas så många synergieffekter, och bli ett lyft för Västervik.
Från familjens brygga ser man ända bort till Slottsholmen.