Hur skogsbolagen agerar när de vill avverka får de givetvis själva svara för, men det finns några beskrivningar i Claes Siöstedts (Skogsgruppen i Tjust) insändare i VT som jag vänder mig emot. Skogsstyrelsen har inte monterat ned naturvården och skogsbolag kan inte operera helt fritt i den kontext som debattören beskriver. 

Skogsstyrelsen har de senaste åren fått in cirka 60 000 anmälningar om avverkning per år till myndigheten varav cirka 3 000 i Kalmar län. Precis som de flesta andra myndigheter med tillsynsansvar kan vi inte titta på allt, det räcker inte våra resurser till. Precis som polisen kan vi inte stå vid varje hastighetsskylt och kontrollera varje fordon. Med de resurser vi har gör vi kontroller där vi bedömer att det gör mest nytta. Vi går nu successivt mer mot att tillsyna företagens och markägarens egenkontroll istället för varje enskilt ärende som ett led i att effektivisera vårt arbete.

Precis som varje bilist har ansvar för att följa trafikreglerna, har markägaren ansvaret för att följa skogsvårdslagen och miljöbalken, oavsett om vi gör tillsyn eller inte. De senaste årens rättsutveckling och domar från vårt rättsväsende visar tydligt att det är markägaren som har ansvaret att ta reda på om det finns fridlysta arter som kräver hänsyn när man ska avverka. Givetvis ger vi råd och stöd till markägaren i de här frågorna för att ge dem verktyg att ta det ansvaret.

Tack vare våra digitala hjälpmedel kan vi i dag se mycket vid datorn på kontoret vilket gör att vi kan göra urval och bedömningar där i större utsträckning och inte behöver åka ut i fält lika ofta.

Just nu bedrivs en omfattande tillsyn från vår sida när det gäller artskyddsärenden kopplat till avverkningar. I och med det skulle jag säga att vi aldrig tidigare varit så skarpa när det gäller naturvården i vår tillsyn som vi är idag. Också detta är drivet av rättsutvecklingen och just nu slukar detta nästan alla våra resurser. Det hårda prioriteringsarbetet innebär även att Skogsstyrelsen tvingas sätta ett tak för hur mycket av myndighetens resurser kan användas till tillsynsverksamheten och ärendehandläggningen av anmälningsärenden. Det gör vår situation just nu problematisk och svårhanterlig, vilket vi upprepade gånger påpekat till regeringen.

Fram till dess att vi får nya direktiv, uppdrag eller resurser, kommer vi fortsätta vår tillsyn som jag beskrivit och vi förutsätter samtidigt att alla markägare, stor som liten, tar det ansvar som vår lagstiftning kräver