I Göteborg finns ett startupbolag som heter Heart Aerospace, som har börjat projektera elflygplan. De hade förut ett koncept för 19 pax, men har efter övertalning av United och Mesa Airlines i USA september 2022 gått över till att utveckla ett 30 pax elflygplan med fyra elmotorer och två gasturbiner för att kunna ladda 5 ton batterier under flygning, ett hybridflygplan. Det blir ett tungt flygplan med en startvikt på 20–21 ton och sannolikt ganska dyrt. En stor beställning från amerikanska flygbolag hjälper föga. Heart måste kunna leverera enligt specifikation och tidplan. Jag bedömer det vara en gigantisk uppgift att med en oerfaren ledning bygga upp en helt ny flygindustri, utveckla, certifiera och leverera serieflygplan 2028.
I Västervik planerar vi inte för reguljär linjetrafik, då det skulle innebära stora investeringar och ökade driftkostnader för flygplatsen. Vi ska satsa på taxiflyg, med mindre flygplan, affärsflyg med mera.
Det finns små elflygplan under utveckling i Brasilien, Kanada och USA med flera. Ett exempel är Eviation med elflygplanet Alice för 9 pax. Möjligen kan innovationer minska vikten och göra små, cirka 4–9 pax, elflygplan konkurrenskraftiga. Vi bör bevaka utvecklingen av dessa mindre flygplan och göra användningsanalyser.
Många nya eVTOL (Vertical Takeoff and Landing) flygplan utvecklas. De är vertikalstartande, de flesta med vridbara propellrar. Avsikten är att göra dem obemannade på sikt, men för överskådlig tid blir det en pilot plus 2–4 passagerare. De ska kunna flyga minst 40–60 km. Målet är stadens flygplats. Stressade storstadsbor ska först ta sig till en ”heliport” i staden, sedan flyga till flygplatsen i stället för att sitta i bilköer. I Singapore även som turistflyg. Med tanke på alla pengar som satsas på dessa eVTOL maskiner, så kan vi räkna med att flera typer kommer att finnas på marknaden inom fem år. Frågan är vad vi skulle ha dem till i Västervik. Sjuktransporter? Skärgårdstransporter? Övervakning?
Dagens gasturbiner kan drivas med bränsle av olika slag. Vi bör se över alla möjligheter. Oavsett bränsle så är utsläppen från taxiflyg försumbara.
Drönarverksamheten utvecklas bra och bedöms bli av stort värde för oss i Västervik. ACC Group i Åtvidaberg, som gör utprovningen på vår flygplats, har utvecklat en kraftfull drönare som drivs av en gasturbin. Den klarar tyngre laster, har köpts av brittiska marinen, och kan användas för autonom brandsläckning med mera. För lättare laster finns mängder av batteridrivna drönare för nya tillämpningar.
Vi behöver en ambulanshelikopter i Västervik. Regionen har satsat mycket pengar på Kalmar flygplats, så de vill inte höra talas om ambulansflyg i Västervik.
Försvarets helikoptrar är ofta här och naturligtvis ska vi ha Västervik som reservbas för stridsflyget.
Jag håller med Lennart Brewitz om att vi ska se fram emot en förbättrad infrastruktur genom flygplatsen. Och de flesta politiker vill satsa på att utveckla vår flygplats. Emot är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Läget är inte så mörkt som Uppdrag Gransknings vinklade program påstår. Men vi politiker måste hålla oss inom fysikens lagar. Och hela tiden inom en måttlig ekonomisk ram.
Tommy Ivarsson (SD)
Med erfarenhet från flygutveckling