Malin Anell och Socialdemokraterna är oroliga att kulturen kan bli mer odemokratisk då de inte längre får styra över vad som är rätt och fel eller fin och ful kultur. Men vänstern har inte monopol på kulturens innehåll eller vem som ska anses utöva rätt eller fel kultur eller vad för kultur som ska stödjas och vilken som inte. Det kommer med Tidö-partierna knappast ske någon kulturrevolution i Sverige, något sådant förknippas ju historiskt mer med partier på vänsterkanten.

Under förra mandatperioden slog Myndigheten för Kulturanalys i en rapport (”Utvärdering och analys: Så fri är konsten, den 6 juni 2021) fast att det i Sverige förekom politisk styrning från vänsterhåll av konsten, som påverkade eller riskerade att påverka konstnärer och kulturskapare negativt. Det handlade bland annat om att det i bidragsgivning ställdes särskilda politiskt motiverade krav på innehållet i konsten. Den socialdemokratiska regeringens styrning pekades särskilt ut som ett problem. Minnesvärt är då flera tunga bokförläggare 2018 gick ut och varnade för hur bland annat dåvarande kulturminister i den S-ledda regeringen försökte styra innehållet i litteraturen. Det gavs även från samma politiska kant uttryck för att vilja styra innehållet i SVT:s nyhetssändningar.

Socialdemokratins inflytande kommer med största sannolikhet att sjunka till att hamna på samma nivå som övriga partier. Visst bränner detta för sådana som Anell, som likt Jeanne d’Arc rider ut i strider mot reformer (påhittat odemokratiska) signerat Tidö-partierna. Men det blir faktiskt mer Don Quijote än Jeanne d’Arc, en strid mot väderkvarnar.

Kulturen och kulturutövarna ska beredas möjlighet att stå på egna ben, utan politiska pekpinnar eller morötter i form av bidrag till den som tillfredsställer just det kulturbehov som den styrande politiska majoriteten för dagen anser vara rätt. Armlängds avstånd ska gälla. Oavsett styre.