I vårt debattinlägg från den 14 februari om de kommunala utmaningarna tog vi upp ämnet tystnadskulturer. Flera kommunanställda hörde av sig och vi förstår att många anställda lider av att inte kunna påtala bristerna i verksamheterna.
Av naturliga skäl ser personalen konsekvenserna för barnen, av tagna politiska beslut/nedskärningar först, eftersom de är närmast verksamheten. Men av rädsla för att bli stämplad som illojal av arbetsgivaren, om man kommer med kritik så förblir man tyst och knyter näven i byxfickan. Detta är förödande för utvecklingen och ett nedmonterande av demokratin.
En demokrati handlar inte bara om beslutsfattande i de politiska frågorna. Vi ser demokratin som en livsform och i denna ingår det kritik i olika former av kommunens verksamhetsområden, detta för att göra verksamheterna bättre. Det finns ingen verksamhet som är så bra att den inte kan bli bättre. En förutsättning är att det finns en kommunikation mellan arbetsgivare och arbetstagare. Men idag tror alltför många att man inte får kritisera den verksamhet man arbetar i, som om tystnad och lojalitet är samma sak. Då fungerar inte kommunikationen längre. Men vi har vår meddelarfrihet, som det inte talas så mycket om, men den går faktiskt före lojalitet till arbetsgivare.
Meddelarfriheten är inskriven i våra grundlagar för att skydda vår kritikrätt. Om du framträder öppet i media eller om en arbetsgivare fått reda på att du har lämnat uppgifter har arbetsgivaren ingen rätt att bestraffa dig, tvärtom kan arbetsgivaren bli bestraffad genom böter och fängelse. Sedan 2017 gäller det så kallade meddelarskyddet, efterforskningsförbudet och repressalieförbudet även dig som är anställd inom privat vård, omsorg och skola som är offentligt finansierad. Det är när den öppna kommunikationen försvinner som tystnadskulturerna träder in. Dagens individuella lönesättning kan också bidra till tystnaden och kan upplevas som ett maktmedel gentemot arbetstagaren.
Tystnadskulturerna medför att demokratin blir en beslutsform och inte en levnadsform. Det är med en viss oro vi ser att demokrativärdena i olika nationella mätningar tenderar att bli mer oviktiga hos gemene man. Försvinner sedan kritikrätten i våra verksamheter bidrar det till stagnation och försämrad kvalitet.
Boel Runesson, Roy Karlsson, Lasse Övling, Kenneth Hardy Axelsson
Tankesmedjan Innsaei