I vårt inlägg gjorde vi det tydligt att vi inte motsätter oss förslag som kan vara viktiga för enskilda företag i knipa. Här kan Sjölander räkna med vårt stöd. I resterande del av vårt inlägg synade vi Moderaternas och Sverigedemokraternas argument – att stödet för krögare är ett allmänintresse – och här kan vi konstatera att vi inte är överens.
Vi måste också konstatera, efter att ha läst Jon Sjölanders svar, att han inte försvarar sina egna argument alls. Istället skrapar han ihop en text där han mixar lulligt mumbojumbo med ett försök att låtsas som om motsättningen mellan oss och hans parti rör frågan om att hjälpa när man kan hjälpa. Så är inte fallet, frågan rör Sjölanders felaktiga argumentation!
Sjölander (och SD) har vid oräkneliga tillfällen argumenterat för krögarnas sak utifrån att den skulle vara ett allmänintresse, ett tungt sådant dessutom. Efter att inte vunnit gehör i kommunstyrelsen för att öka stödet skrev Sjölander den 16/3 på sin Facebooksida:
”Vi vill påminna de som styr att en stor del av våra skatteintäkter kommer från dessa företag och i allra högsta grad bidrar till en stark välfärd.”
När vi med kalla fakta visar att denna ”allra högsta grad” av bidrag inte alls är så stor som Sjölander vill få den att framstå (faktiskt bara fyra procent av de anställda i Västerviks kommun), har han alltså inget mer att säga.
I sitt svar skriver Sjölander att han anser det vara ”skadligt för kommunen och samhället, att som Socialisterna polarisera, snedvrida och skapa motsättningar mellan medborgare och genom att ställa välfärd mot näringsliv och tillväxt”. Hade vi varit på vår arena nu, i ett fikarum på en arbetsplats, hade vi svarat ”goddag yxskaft” på detta. Nu är vi dock inte det, så vi får nog skriva lite mer förklarande.
Samhället skadas av nedskärningar, precis som styret är Sjölander för nedskärningar. Eftersom Sjölander är för nedskärningar, samtidigt som han är för stöd till företag (22 miljoner kronor i nedskärningar och 13 miljoner kronor i stöd under förra året) är det han, inte vi, som ställer välfärd mot stöd till företag. Vem som sedan snedvrider debatten – när han sminkar ett ganska litet särintresse som ett allmänintresse – det låter vi läsarna själva avgöra.
Vad gäller pratet om den åldrande befolkningen nöjer vi oss bara med att hänvisa till tidigare debattinlägg vi riktat mot Sjölander – som han inte besvarat, men som däremot besvarat alla de myter han fortsätter att sprida.
Slutligen tar Sjölander också till hoppet och tron i sitt svar. Hade vi suttit i kyrkan och lyssnat på prästen hade det väl gått an. Men när det gäller politisk debatt om vårt samhälles framtid har vi större krav. Men kanske är tro och hopp vad som får ersätta argumentet om allmänintresset?
Johannes Regell, Jenny Svensson, Jacob Hoffsten, Sara Rais och Anders Loman
Socialisterna – Välfärdspartiets parlamentsgrupp