Den bild man får av artikeln är att allt ansvar för elevers stöd och utveckling läggs på rektor. Jag har aldrig varit med om att någon rektor suttit nöjd med vad man fått i budget. Med pengar kan du som rektor anställa speciallärare, välutbildade pedagoger, köpa undervisningsmaterial och ge pedagogerna vidareutbildning. Då pengar inte hjälper är när Skolverket pytsar ut pengar till skolorna för ett läsår. Det är helt meningslöst.
Ett citat lyder: "Vi har de resurser vi har och får använda dem för att ge eleverna vad de behöver."
Men det står ingenstans i skollagen att vi ska följa lagen om vi har råd? Det finns faktiskt en och annan elev som inte kan läsa när de slutar högstadiet och fortfarande slår vi ut 20 procent av ungdomarna som går ut årskurs 9 och inte kommer in på ett nationellt gymnasieprogram. Till stor del beror det på att skolan inte fått rätt förutsättningar för att hjälpa de elever som haft rätt till stöd enligt skollagen. Det kan inte läggas på ett förändrat betygssystem.
Eleverna behöver en bra lärandemiljö och föräldrar som tar ansvar för sin del. Lärarens uppdrag är att ha en individuell plan för alla elever i klassen, samtidigt som undervisning sker för alla i gruppen. Det är inte ovanligt att stökiga elever lägger ribban för arbetsron i klassrummet, samtidigt som det finns en ängslan över att ha särskiljande lösningar för elever som skulle behöva ha hjälp och stöd av en vuxen. Skolan vill inte att de ska känna sig utanför. Men det finns barn som känner sig utanför i klassrumsmiljön. Lärarna har en tuff arbetssituation och kan känna sig frustrerade över att se vad ett barn behöver och inte kunna ge dem det. Med den nedskärningspolitik som förts i många år står de alldeles ensamma i en slimmad organisation som kräver att alla vuxna ska vara på plats årets alla dagar, annars faller korthuset.
Det har funnits perioder då det inte varit tillåtet att ringa in vikarier om någon mot förmodan blivit sjuk. Det har vissa tider varit köpstopp då det inte varit tillåtet att köpa böcker och undervisningsmaterial, till en skola? Om kostenheten vill ha mer betalt för sin skolmat och om skolskjutskontot inte går ihop måste rektor ta bort pedagogisk personal för att kompensera detta. Alltså vi byter pedagoger mot mat och transporter, då allt detta ligger i samma budgetpåse.
Så här ser situationen ut i Västervik och i hela landet och när skolministern kommenterar det dåliga PISA-resultatet har hon som lösning att skriva om läroplanen. Då saknas det verklighetsförankring och det kanske kan förklara varför ingen politiker törs ta tag i de stora frågorna. Vårt lands stora grundpelare vilar på utbildning och våra politiker driver lågprisskola. En väl fungerande skola, där de ekonomiska förutsättningarna finns, är kostnadseffektiv.