Vi träffar elevhälsochef Gerd Henriksson och grundskolechef Ewa Myhrén för ett samtal om skolan, och vad skolan gör när elever behöver särskilt stöd.
Det finns inte något särskilt inskrivet i skollagen om vilken rätt till stöd elever med adhd, autism eller andra diagnoser har. Elever har rätt till stöd om de behöver det för att lyckas i skolan – oavsett om de har en diagnos eller ej.
Men hur funkar det i praktiken?
Gerd Henriksson och Ewa Myhrén berättar att det är lärarnas uppgift att informera rektorn om ett barn av någon anledning riskerar att inte nå betygskriterierna. Rektorn beslutar om skolan behöver göra en särskild utredning kring elevens behov av eventuellt stöd. Utifrån en sådan utredning beslutar sedan rektorn om vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Gerd Henriksson säger att skolans fokus inte är om en elev har en viss diagnos eller ej, utan på skolsituationen.
– Vi har ett friskfokus, i stället för ett diagnosfokus och ett hälsofrämjande, förebyggande uppdrag.
I utredningen kartläggs flera saker. Både elever och vårdnadshavare får berätta vad de tänker om skolsituationen. Hur ser elevens kunskapsutveckling ut? Hur ser lärmiljöerna ut?
Utifrån de behov som identifieras bestäms sedan vilka eventuella insatser som behöver sättas in.
Det finns flera särskilda undervisningsgrupper i Västerviks kommun för de elever som behöver det.
Allra först gäller det dock att titta på hela undervisningssituationen. Gerd Henriksson och Ewa Myhrén berättar om "pyramiden", där basen är en god undervisning – som ska gynna alla elever.
Högre upp i pyramiden finns anpassningar. Det kan vara att en elev som ser dåligt får sitta längre fram i klassrummet, eller att någon behöver förberedas bättre för en viss lektion. Någon kan få en stressboll att klämma på, för att koncentrera sig lättare.
Allra högst upp i pyramiden finns det som kallas särskilt stöd, som ska skrivas in i ett åtgärdsprogram. Det särskilda stödet kan se väldigt olika ut.
– Det kan vara en särskiljande lösning, att man har undervisning en annan lokal en del av dagen, eller en särskild undervisningsgrupp. Man kan också få en anpassad studiegång, där man till exempel har en kortare skoldag eller kortare lektioner. Anpassad studiegång måste noga övervägas, det är det absolut sista som man ska ta till när det gäller särskilt stöd, enligt skollagen, säger Gerd Henriksson.
Gerd Henriksson är chef för elevhälsan i Västerviks kommun. Hon menar att vissa samhällsförändringar har försvårat för särskilt vissa av eleverna.
De föräldrar vi pratar med anser att skolan brister när det gäller elever som behöver särskilt stöd. Varför är det så, tror ni?
– Om man inte är nöjd behöver man gå tillbaka till skolan och prata med rektorn som beslutar om åtgärdsprogram ska upprättas eller inte. Det handlar om en kartläggning och en bedömning som har gjorts, och som kan överklagas, säger Ewa Myhrén.
Men med tanke på den kritik som finns, inte minst i samhällsdebatten, menar hon att det är extra viktigt att utreda noga när behövs anpassningar och särskilt stöd. Man behöver visa varför beslutet tagits, och hur det skapar förutsättningar för att eleverna ska nå målen.
Hon påpekar samtidigt att det går 3 700 elever i grundskolan och att de flesta föräldrar inte hör av sig med synpunkter.
– Men man är alltid välkommen att kontakta oss med frågor, poängterar hon.
Behövs det mer resurser för att alla som behöver särskilt stöd ska få det?
– Vi har de resurser vi har, och får använda dem för att ge eleverna det de behöver. Om man tittar nationellt så säger SKR (Sveriges Kommuner och Regioner, reds. anm) att skolan behöver en stärkt ram, och så är det generellt. Men det handlar inte alltid om resurser, utan om att använda den budget vi har. Mer pengar är inte alltid lösningen.
Spelar det någon roll vilken skola man går på, för om man ska få stöd eller ej?
– Nej, alla skolor följer samma styrdokument.
Samtidigt kan det vara så att det inte blir exakt likadant överallt, enligt Ewa Myhrén. På en stor skola kan det till exempel vara lättare att vara flexibel med sina resurser.
Men samtliga skolor i kommunen har tillgång till såväl elevhälsa som specialpedagoger, för att garantera att alla elevers behov uppmärksammas.
Ewa Myhrén ansvarar för alla grundskolor i kommunen.
Är det fler som har npf-diagnoser och behöver särskilt stöd i skolan idag, jämfört med tidigare?
– Det är jättesvårt att säga. Vi har aldrig haft en så reformtät skola som vi har nu. Det har pendlat, från att allt ska dokumenteras och vi ska ha åtgärdsprogram, till att vi inte ska ha så många åtgärdsprogram. De senaste 20 åren har vi haft fyra olika läroplaner. Vi möter så olika saker. Men kopplat mot forskning och en vetenskaplig grund har vi idag en bättre struktur i hur vi jobbar med anpassningar och särskilt stöd, svarar Ewa Myhrén.
Ewa Myhrén och Gerd Henriksson påpekar att det inte är skolans uppdrag att fokusera på just diagnoser, och säger att samhället generellt är lite "diagnosfixerat". Alla ska få rätt stöd utifrån sina specifika behov och det är skolan som avgör vilket stöd det är för varje enskild elev. Diagnos eller ej.
Den som har en diagnos får inte heller automatiskt en särskild resurs eller assistent.
– BUP kan till exempel inte säga "den här eleven behöver en elevassistent", lika lite som vi kan skriva ut medicin till eleverna.
Det är viktigt att titta på hela undervisningen, för alla elever, innan man beslutar om särskilda stödinsatser, enligt Myhrén och Henriksson.
Även förr fanns barn som inte klarade av den vanliga undervisningen. Diagnoser var inte lika vanligt, däremot kunde elever som behövde det få särskilt stöd på olika sätt, till exempel i en obs-klass, som det kallades då.
Samtidigt tror Gerd Henriksson att vissa samhällsförändringar har försvårat för särskilt vissa av eleverna.
– Vi lever i ett mer komplext samhälle idag, med ett gigantiskt informationsflöde. Det är inte så förutsägbart som det var förr.
Trots det arbete som görs är det många elever som inte når upp till målen i skolan – både bland dem med npf-diagnoser och andra. Varför är det så?
En av förklaringarna till det tror Ewa Myhrén och Gerd Henriksson är att det krävs mer för att komma in på gymnasiet idag jämfört med tidigare. Med ett relativt betygssystem kunde man komma in på gymnasiet även med en etta i matte. Idag måste alla uppfylla kraven, och få godkänt i matten, svenska/svenska som andraspråk och engelska.
De konstaterar också att det inte finns något facit för hur man bäst hjälper elever med olika diagnoser. Däremot finns mycket kunskap om metoder och arbetssätt, och lärarna fortbildar sig ständigt för att bli bättre på att möta elevernas behov.
– Lärarna gör ett fantastiskt jobb varje dag, betonar Ewa Myhrén.
Gerd Henriksson säger att det är ett ständigt arbete – som måste göras tillsammans med föräldrarna och eleverna.
– Det handlar mycket om goda relationer, förutsägbarhet och variation i undervisningen.
Alla skolor följer samma styrdokument, och det finns tydliga rutiner som ska följas när en elev behöver särskilt stöd.
En förälder som vi pratat med har en 13-åring med autism och adhd som ofta sticker från skolan och inte går på vissa lektioner. Enligt föräldern fungerade skolan bra i sexan, då fick han det stöd han behövde. Men sedan han börjat högstadiet har det varit som att ”börja om på ruta ett” och föräldern får höra från skolan att det ”inte finns resurser” att ge sonen det stöd han behöver i skolan.
Vilket ansvar har skolan för att 13-åringen ska komma till skolan och gå på lektionerna?
Ewa Myhrén svarar att det är rektorn som är ansvarig för sin förskola eller skolas inre organisation.
– Eftersom det är så är det den rektor som beslutat om särskilt stöd som behöver svara på frågor på individnivå. Därför behöver frågan ställas till rektor för att få svar på frågan. Föräldrar kan alltid kan höra av sig till oss om de vill ha dialog.
Men vad har skolan generellt för ansvar för att elever på högstadiet ska komma till skolan? Vilka ”verktyg” finns att ta till?
Som svar på den frågan hänvisar Ewa Myhrén till skolans nya närvaroplan.
I närvaroplanen står det att skolan ska motverka hög frånvaro genom ett systematiskt arbete, där insatser sätts in tidigt. Enligt planen behövs bland annat "tydliga ramar för undervisningen", "hög elevdelaktighet", "trygghet och studiero" och "tillit mellan pedagoger, elever och vårdnadshavare".
Ewa Myhrén och Gerd Henriksson säger att strukturen för när man ger särskilt stöd är bättre nu, jämfört med tidigare.
Flera npf-föräldrar som vi intervjuat upplever att de får kämpa för att barnen ska få det stöd de behöver. Kritiken om att skolan brister i att ge barn med npf-diagnoser rätt stöd är inget unikt för Västervik, nyligen publicerade Skolinspektionen en granskning som visade på kvalitetsbrister i många skolor i landet. Vad tänker ni om kritiken? Finns det saker som behöver förbättras i Västerviks kommun?
– Jag tänker att vi tar del av de rapporter som kommer från Skolinspektionen, som en del i vårt förbättringsarbete, svarar Gerd Henriksson.