Problemet är inte anonymiteten, utan skitsnacket

Svar på debattartikeln "Anonyma insändare och förödande gilla-knappar" den 20 maj.

Att vara anonym när man skriver insändare kan för en del kännas nödvändigt för att inte utsättas för skitsnack, menar skribenten, som dock önskar att alla vågade stå för sina åsikter.

Att vara anonym när man skriver insändare kan för en del kännas nödvändigt för att inte utsättas för skitsnack, menar skribenten, som dock önskar att alla vågade stå för sina åsikter.

Foto: Hasse Holmberg

Debatt2023-05-24 06:26
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Lennart Brewitz kritiserar anonyma insändare och kommentarer i VT och i tidningens nätupplaga. Jag håller inte med. Problemet är något annat.

Rätten att framföra sina åsikter anonymt i pressen skyddas av tryckfrihetsförordningen, en av våra fyra grundlagar. Det är även olagligt att efterforska vem som döljer sig bakom signaturen. Samtidigt garanteras rättssäkerheten av systemet med ansvarig utgivare. Om insändare eller kommentarer är att anse som förtal riskerar tidningens ansvarige utgivare i allvarliga fall fängelse. Enligt min erfarenhet är systemet väl fungerande. 

Samtidigt är jag uppfostrad att stå för mina åsikter. Annars håller man tyst. Den som gömmer sig bakom signatur är en ynkrygg.

Det stora problemet är skitprat bakom ryggen och inlägg på sociala medier, vilka saknar ansvariga utgivare. Här i Västervik är straffet för kontroversiella debattartiklar under eget namn utfrysning och att budbärare kommer för att informera om vad andra, utan angivande av namn, säger bakom ens rygg. 

Om du hör någon kritisera mina eller andras inlägg här i VT, fråga varför de inte skrivet ett svar under eget namn eller kontaktar den som kritiseras. Inget svar i tidningen betyder att skribenten har rätt och den anonyme kritikern sprider osanning. Skitpratarna är dessutom kriminella, brottsrubriceringen är förtal.