Jag har dock full förståelse för att visst material måste få publiceras anonymt på grund av risk för repressalier, men alltför många verkar vilja vara anonyma för kunna uttrycka sig lite extraordinärt. Dessa skribenter tappar enligt min mening både i seriositet och i läsvärde. Den som har något viktigt att säga, bör om möjligt stå för det.
Många kommentarer är också nu för tiden av typen där man bara tycker till om något, utan att vara riktigt förankrad i själva frågan. Anonymiteten kan här bidra till att det också sprids åsikter av extremare karaktär.
Varje enskild publicist kan fatta beslut om hur de vill göra med rätten att vara anonym i insänt material och det finns faktiskt de som bara tillåter namngivna insändare. Detta ställningstagande är något som man kan tycka att fler i mediebranschen borde sträva efter, men sannolikt är man allt för rädd för att förlora läsare och därmed intäkter. Utvecklingen verkar också, tyvärr, gå mot än mer anonymitet.
Gilla-knapparna är ett kapitel för sig. På Facebook kan man ibland se vem som gillat inlägget, men på de flesta andra plattformar är man anonym. Dessa knappar har spritt sig som en farsot över de flesta sociala nätplattformar och antal tryck kan lätt tolkas som om de vore en seriös värdemätare på läsarnas åsikt om innehållet.
På Västerviks-Tidningens webbsajt finns systemet "Ifrågasätt" där man anonymt kan skriva kommentarer och klicka på tumme upp/ner och på så sätt ge en skenbar bild av vad man tycker. Problemet är bara som sagt att det blir en svårtolkad och oseriös bild av knapptryckarnas syn på själva artikeln då anonymiteten gör att man inte direkt behöver ta ansvar för sin åsikt. Och är det skribenten, innehållet, formuleringarna eller något annat man gillar/ogillar?
Enligt företaget som utvecklat detta system är målsättningen att öka engagemanget hos läsarna och öka intäkterna för tidningen! Inte, som jag i min enfald trodde, för att visa på läsarnas uppriktiga syn på själva innehållet i artikeln! Upphovsmännen skryter också i sin reklam med att systemet ger bevisbara resultat på ökat engagemang, mer lästid, fler sidvisningar och bättre lojalitet från läsarnas sida. Men tyvärr ger detta anonymitetsbaserade marknadsföringssystem långt ifrån en rättvis och seriös bild, särskilt av läsarnas åsikt om namngivna skribenters artiklar. Därför kan detta system starkt ifrågasättas på våra tidningarnas opinionssidor!
Lennart Brewitz
Svar direkt:
Jag delar delvis din oro. Det blir allt vanligare att folk vi intervjuar vill vara anonyma, det är ett problem och vi strävar alltid efter öppenhet. Man ska kunna uttrycka sin åsikt i en tidning utan att riskera att bli utsatt för repressalier.
Samma sak ser vi när det kommer till insändare; en del vill vara anonyma. Även där försöker vi i den mån det är möjligt att man ska skriva under med sitt namn. Men att helt ta bort möjligheten att vara anonym är ingen väg jag vill gå. Vi skulle då riskera att problem inte lyfts fram i ljuset. Och i vår nyhetsverksamhet är det så klart en förutsättning att man ska få vara anonym om omständigheterna kräver det.
När det kommer till anonyma insändare så vill jag vara tydlig med att även dessa faktakollas i den mån det är möjligt och vi släpper inte igenom vad som helst. En anonym skribent är inte heller anonym för oss. Vi vet alltid vilka de är. Det gäller även läsarna som kommenterar direkt på vår sajt.
Jag vill nog påstå att vi är ännu mer restriktiva med att släppa igenom kritik när skribenten kräver att få vara anonym.
När det kommer till ”gilla-knappen” intill artiklarna på sajten har du helt rätt. De finns där för att vi vill interagera med våra läsare och på så sätt skapa engagemang. Tidningar har en mängd olika tekniska hjälpmedel samt digitala strategier för att engagera våra läsare. Allt detta görs så klart för att vi ska vara relevanta för vår publik och för att få nya prenumeranter som ökar våra intäkter. Vi är alltså inget statligt verk som går runt på skattemedel; vi är beroende av läsarintäkter och intäkter från annonser.
Christoffer Nielsen, chefredaktör och ansvarig utgivare