Konsten att bortse från verkligheten

Svar på ledartexten "Knäroten en symbol på vad som gått snett" den 10 december.

De så kallade "aktivisterna" arbetar med syftet att hindra att all kvarvarande naturskog ska kalavverkas och markberedas, förklarar skribenten.

De så kallade "aktivisterna" arbetar med syftet att hindra att all kvarvarande naturskog ska kalavverkas och markberedas, förklarar skribenten.

Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Debatt2022-12-22 06:22
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Indignerat beskrivs engagerade naturvänner som mot bättre vetande försöker stoppa skogsavverkningar med alltmer raffinerade medel.

Skogslobbyn pratar ofta om samförstånd. Att man även framöver får fritt spelrum att bruka skogen som man ”alltid gjort”. Några naturreservat räcker väl för att knärot, tjäder och talltita ska överleva, eller hur? Varför ska det bli sådan debatt idag? 

Det är lätt att positionera sig utifrån politiska motiv där äganderätten är överordnad allt. Där skogsägaren har närmast oinskränkt makt att sköta sin skog med frivilliga åtaganden. Det är här verkligheten skiljer sig åt. Med ett drygt 60-årigt perspektiv ser jag en helt annan verklighet. I min ungdom jobbade jag själv en tid som skogsarbetare. Flera av mina vänner är skogsägare med insikten att det går att förena god skogsvård med arthänsyn.

Lobbyisterna tiger om att skogsbruket är helt annorlunda idag. Förr bedrevs ett skogsbruk med ekonomi för gården OCH hänsyn till växt- och djurarter. Man blädade, sparade en del träd som gjorde att knärot och talltita kunde överleva. Paraplyarter. Försvinner de riskerar hela ekosystemet att rubbas. Maskinerna är dyra. Snabbt och närsynt jobbar man. Några trädridåer och ”naturvårdsträd” sparas för syns skull. Med vackra bilder på ett skogsbruk som inte längre existerar, lobbar skogsindustrin för fortsatta kalavverkningar. 

Och så knäroten. ”En symbol på vad som gått snett” anser ledarskribenten i VT. Den anses ju så vanlig. Ja, den var vanlig i bondeskogarna för femtio år sedan, numera allt ovanligare. Därför har den valts ut som en indikatorart. På sikt måste i stort sett all avverkning ske genom blädning. Flera skogsägare börjar själva dra den slutsatsen. Vi är på god väg mot ett artutdöende som vi inte vill förstå.

Det är sorgligt att vi inte kan nå en någorlunda samsyn. Industrin anser sig ha språkföreträde och irriteras av alla dessa ”aktivister”. Är man van att bestämma framstår minsta eftergift som ett kolossalt offer. 

I Kalmar län är bara 3 procent av skogen skyddad! Självklart ska markägaren få full kompensation om en skyddsvärd skog åläggs restriktioner. Här kommer politiken in. Det borde gå att äta kakan men ändå ha den kvar! Äganderätten är viktig, det är inte tal om något annat! Men den förutsätter att skogslobbyn förstår att naturhänsyn kräver en helt annan inställning till skogsbruk. 

Vi ”aktivister” ser till helheten. Vi blir fler och fler. Vi arbetar med syftet att hindra att all kvarvarande naturskog ska kalavverkas och markberedas.