Svar på debattartikeln "Dialog om skogsbruket bättre än riktade aktiviteter" den 11 oktober.
Hur står det till med den biologiska mångfalden i den svenska skogen? Enligt SLU artdatabankens ”Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer – rödlistade arter i Sverige 2020” är det illa. Rapporten bygger på vetenskapligt arbete utfört av landets ledande experter på olika grupper av organismer.
Så här sammanfattas orsakerna till många arters minskning: ”Två övergripande faktorer dominerar – avverkning och igenväxning. Avverkning har stor negativ påverkan på fler än 1 400 arter, och inkluderar man även viss negativ påverkan från avverkning omfattas drygt 1 800 arter. De berörda arterna är ofta beroende av skoglig kontinuitet. De har svårt att överleva hyggesfasen och klarar inte att återetablera sig."
Det är bakgrunden till att Tjust Fågelklubb uppmanar alla medlemmar att rapportera på Artportalen. En av fågelklubbens huvuduppgifter är att verka för fågelskydd. När en av våra tidigare vanligaste skogsarter, talltitan, uppvisar en kraftig nedgång de senaste 30 åren och en fortsatt nedgång innevarande tioårsperiod med cirka 20 procent är det bara exempel på en av de 1 400 arter som inte klarar att leva vidare på grund av kalhyggesbruket. För fågelvänner är en barrskog utan talltitans gnällande lockläte ingen riktig skog!
Anledningen till att vi uppmanar våra medlemmar (och alla andra) att söka efter knärot är att arten är en säker indikator på att skogen där den växer uppvisar en lång kontinuitet och därmed finns många andra hotade arter med liknande krav på fuktighet. Dessutom har arten starkt lagskydd och det krävs dispens för att förstöra dess växtplatser. Att vi uppmanar till att besöka avverkningsanmälningar beror naturligtvis på att dessa skogar står inför ett omedelbart hot att avverkas. Det är absolut ingen verksamhet riktad mot enskilda skogsägare, utan varje knärotslokal är lika skyddsvärd oavsett vem som är skogsägare!
Sedan kan jag inte låta bli att kommentera det sällsynt vackra självmål skribenten gör sig skyldig till när han använder Wikipedias definition av aktivism ”är individers och gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att påverka eller göra motstånd mot förändringar i samhället”. De skärpta artskyddsbestämmelserna är sådana förändringar som skogsbrukets företrädare försöker påverka och göra motstånd mot! Hur ska man annars tolka ”alternativa vägar till normal föryngring” (verkar nog vara ett sätt att komma runt skyddet av till exempel knärot?) eller att öppna skogsbilvägar kan ställas under omprövning. Vill man förhindra ökad kunskap om skogens hotade arter genom sådana metoder?
Vi anser att lagstiftningen när det gäller skydd av hotade arter, i form av Miljöbalken, Artskyddsförordningen och EU:s art- och habitatsdirektiv, är bra, men efterlevnaden dålig. En av orsakerna är kunskapsbrist till exempel när det gäller olika rödlistade arters förekomst. Det kan knappast betraktas som aktivism att bidra till att få demokratiskt fattade beslut att fungera bättre genom att bidra med ökad kunskap.