Tjust Fågelklubb är engagerade i naturdebatten och jag har inga problem med att frågeställningarna kring skogsbruket debatteras och diskuteras. En näringsgren med ett så långsiktigt perspektiv behöver utvärderas och utvecklas genom en kunskapsbaserad debatt i samhället. Där är vi helt överens.

Debatten om skogsbruket har det senaste året blivit allt hetare och forskningen är tudelad om skogsbrukets roll i klimatomställningen. Detsamma gäller också skogsnäringens roll i samhällsekonomin och förmågan att leverera bra produkter från skogen till allt fler konsumenter. Jag och många andra skogsägare ser skogen vi äger som ett förvaltarskap till kommande generationer av skogsägare och driver skogsbruket med långsiktighet och stort intresse. Inkomsterna från skogsbruket är också en viktig del av landsbygdens näringsliv vilket måste lyftas fram i den politiska debatten.

Att ha öppna skogsbilvägar för skogsvandrare och svamp- och bärplockare, att upplåta mark för en vandringsled och som i vårt fall tillåta den kommunala badplatsen på vår mark till glädje för turister och närboende har varit naturligt och uppskattat.

De senaste årens aktiviteter från den ideella naturvården har börjat ställa saker under övervägande och omprövning.

Stoltheten över att ha en ovanlig art på sin mark har förbytts i irritation över att den lagt en begränsning i brukandet på den egna fastigheten.

Aktivism, och jag citerar från Wikipedia "är individers och gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att påverka eller göra motstånd mot förändring i samhället" Att som Tjust Fågeklubb i juli månads nyhetsbrev 2020 uppmana till att systematiskt granska planerade avverkningar för att genom fynd av knärot stoppa skogsavverkningarna är enligt min åsikt en medveten aktion.

Resultatet har inte uteblivit – över 600 fynd under 2020 och 2021 – vilket i sin tur lett till att skogsägarna hittar alternativa vägar till normal föryngringsavverkning, naturligtvis inom gällande lagstiftning.

Den effektivaste, att likt storskogsbruket avverka skogen före 80-årsåldern, gör tyvärr den biologiska mångfalden en hel del fattigare.

En kostsam gallring i äldre skog är en annan avverkningsform som vi tvingas nyttja alltmer när rädslan för angrepp av granbarkborre gör den gamla granskogen till en allt större risk för skogsgården.

Om vi istället haft en bra dialog om det mest skyddsvärda och hur det ska värnas hade vi lyckats bra mycket bättre.

Att bedriva den skogspolitiska diskussionen genom riktade aktiviteter mot den enskilde skogsägarens möjlighet att bedriva sitt skogsbruk är tyvärr enligt min åsikt olyckligt och kontraproduktivt.